
Månadens medlem i februari, Camilla von Below, är psykolog och spanar efter själen såväl i sina böcker som i poddar.
Hej Månadens medlem, skulle du vilja presentera dig för oss?
Författare, psykolog, psykoterapeut och universitetslärare i psykologi med ett stort intresse
för hur relationsmönster uppstår och kan hjälpa eller hindra oss. Hur kan vi människor orka,
läka och känna oss levande igen efter svåra känslomässiga upplevelser?
Jag kom till Uppsala för att plugga grekiska, idéhistoria, genusvetenskap, psykologi och
religionsvetenskap i slutet av 90-talet och har hållit mig kvar för jag känner mig så hemma
här.
Jag gillar att podda förutom att skriva: ”Psykologer läser bibeln” och ”På spaning efter
själen” är två poddar jag är med och driver.
Vad utmärker dina böcker?
Jag har skrivit en fackbok och två populärvetenskapliga böcker på Natur & Kultur om
anknytning, relationsmönster och livsförändringen för föräldrar när barn flyttar hemifrån. De
börjar i psykologi och handlar om de relationer vi människor försöker få till. Inte minst den
till oss själva. Hur det strular till sig, hur man kan förstå sig själv och hur man kan leva vidare,
medveten om sina egenheter och sårbarheter.
Jag hoppas att de förmedlar närvaro och värme för våra försök att få till livet. Jag gillar att
ha med fiktiva personer. När jag skriver om hur någon skapar en mer förstående relation till
sig själv blir det lättare för den som läser om jag visar det genom personen Emilia än gör en
abstrakt psykologisk beskrivning. Jag skulle gärna skriva en roman med massor av personer,
men alla mina romanförsök blir alltför spretiga. Och så finns det ju så många andra som är
bra på att skriva romaner. Så det här är nog min form – att börja i ett tema jag vet något om.
Vilken av dina böcker har haft störst betydelse för dig?
Den första, Anknytning i psykoterapi, för att den blivit en lärobok på psykologprogram och
psykoterapeututbildningar i hela landet och påverkat hur man pratar om anknytning och
psykoterapi.
Annars säger jag som andra författare – jag kunde inte föreställa mig hur det skulle bli
sedan medan jag satt ensam med min dator och formulerade min text. Det är en svindlande
upplevelse att den sedan finns utanför datorn i så många exemplar och att läsarna har sin
egen dialog med den.
Berätta om din senaste bok?
När barnen flyttar hemifrån (Natur & Kultur, 2024) handlar om sorgen och omställningen för
den vars barn blivit vuxna och flyttar hemifrån. Många terapipatienter har tagit upp att det
är en svår tid och de tycker att de överdriver som känner så.
Det blev också en sorg i mitt liv när mitt äldsta barn flyttade hemifrån. Något tog så tydligt
slut och tog med sig delar av mig, kändes det som.
Det fick mig att fundera på omställningen att bli förälder till vuxna barn. Relationen
förändras, man kan känna sig akut gammal i jämförelse med sitt barn och man har mycket
mer tid och möjligen även mer pengar, men vet kanske inte vad man ska göra med det
utrymmet. En del känner sig övergivna. Jag tror vi kan förstå det som en förvandling på flera
plan – i relation till sig själv, i andra relationer och i livet – som kan bli särskilt svår om man
har med sig relationella sår. Jag försöker få med sorgen, vemodet, vilsenheten, frihet och
förvandlingen i denna bok som ska kunna vara en hjälp och en reflektion längs vägen.
Vad skriver du just nu?
För tillfället mest kursplaner, tentor och inlämningsuppgifter! Jag är författare mestadels på
helger, semester och ledigheter. Men i tankarna återvänder jag till olika skrivprojekt som en
liten inre kreativ källa. Just nu skissar jag på en bok som utvecklar hur läkningen efter svåra
relationer kan gå till och om man kan använda de erfarenheter man gjort och helst skulle ha
varit utan.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Under en skrivperiod går jag upp 6.30, tar gärna en springtur om det är under den ljusa
årstiden, äter frukost och sitter ungefär fyra koncentrerade timmar vid datorn innan jag tar
lunch. Jag dricker mycket grönt te och njuter av känslan av att vara helt uppslukad de gånger
det händer. Förmiddagarna är den mest kreativa tiden för mig – efter tretiden får jag sällan
nya idéer.
Andra arbetsdagar undervisar jag eller tar emot personer i terapi eller handledning. Jag
tycker om att det är så varierat.
Vilka författare inspirerar dig, och varför?
Ia Genberg har inspirerat mig mycket på sistone. Hon håller sig så nära sina gestalter och
varje ord är så självklart och precist.
Karin Johannisson skrev så att man som läsare kände sig insiktsfull och upplivad.
Finns den någon annan författares bok du gärna skrivit?
Ia Genbergs Detaljerna eller Donna Tartts Den hemliga historien skulle jag gärna ha skrivit.
Eller varför inte något liknande Freuds samlade verk? Människor, teorier och tyckanden i en
blandning!