November månads medlem, Eva Brunner, är en tysk poet som sedan sju år tillbaka är bosatt i Uppsala. I sin diktning ägnar hon sig åt formella experiment. Hon skriver även essäer och kortprosa, samt översätter.

Foto: Beatrix Hygrell

Hej Månadens medlem, skulle du vilja presentera dig för oss?
Hej! Jag är en tysk poet som har gett ut två diktsamlingar samt ett dikthäfte tillsammans med min vän, poeten Elke Cremer. Jag skriver även korta essäer, kortprosa och sysslar med översättningar.
   Jag har studerat litteraturvetenskap, psykologi och kommunikationsvetenskap i Berlin, och arbetat med digital kommunikation och marknadsföring.
   För sju år sedan flyttade jag med min familj från Berlin till Uppsala. Sedan dess har jag i mån av tid deltagit i båda ländernas kulturliv.

Vad utmärker dina böcker?
De leker med språket; vissa kapitel är ganska abstrakta och baserade på ordgrupper, formella koder och olika motiv, andra är något mer berättande. De har identitet som huvudtema, vilket behandlas från olika perspektiv (genus, känslor, familj, plats och yttre strukturer) och på olika formella sätt. Trots många formella experiment har alla dikter en viss gemensam ton och stämning.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse för dig?
Om jag behöver välja mellan de två självständiga samlingarna, så förmodligen den första, eftersom det ju var den första. Det var en skön känsla att hålla boken i mina händer efter tio år av litterärt skrivande och flera individuella publikationer av dikter, korta prosafragment och miniessäer online, i tidskrifter och antologier.

Berätta om din senaste bok?
Den heter Zweitwald vilket är en ordsammansättning och betyder ungefär ​​”den andra skogen”. I boken uppträder skogen både som skog i nutid och som barndomsminne. Det ska också vara någon slags analogi till “svenska som andraspråk”. Det handlar om en privilegierad form av migration och det ständiga sökandet efter en viss stabilitet och sin plats.

Vad skriver du just nu?
Jag experimenterar med nya dikter, går in och ut ur ett romanmanus och håller samtidigt på att ansöka om finansiering för ett översättningsprojekt.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag lever ett vanligt vardagsliv med jobb och barn i mellanstadiet och gymnasiet. Just nu har jag ett konsultuppdrag där jag skriver texter på tyska för e-handel med nikotinprodukter för ett svenskt företag. Jag pendlar två dagar i veckan till Stockholm och jobbar annars mest hemifrån. Ibland har jag bråttom att anteckna någon tanke för litterärt arbete, och jag försöker skriva någon kväll eller helg om orken räcker.

Vilka författare inspirerar dig, och varför?
De författare som jag känner bäst har också inspirerat mig mest, och det är de som jag har jobbat akademiskt med. Min magisteruppsats skrev jag om What I Loved av den amerikanska Siri Hustvedt, och min doktorsavhandling om confessional poetry med fokus på Sylvia Plath, Anne Sexton och Robert Lowell. Jag tycker om deras grepp om /a ta sig an?/det psykologiska. Vad gäller Sylvia Plath är inte enbart texterna intressanta utan även hela den kult som uppstått kring henne fascinerande.
   En svensk bok som jag har fastnat särskilt för är Cecilia Hanssons Bröd och potatis. Den kallas roman men är prosa med ganska korta avsnitt, ofta halva sidor, med poetiska och essäistiska inslag som utgår från författarens relation till Tornedalen. Jag är också ett fan av Boye, både hennes romaner och dikter.

Finns det någon annan författares bok du gärna skrivit?
Om man bara tittar på böckerna och bortser från skrivprocessen och livet omkring, då blir det Plath igen: diktsamlingen Ariel och romanen The Bell Jar.