Månadens medlem Silvia Edling skriver romaner om starka kvinnor.
Hej Månadens medlem, skulle du vilja presentera dig för oss?
Jag började läsa när jag var fem-sex år och har sedan dess läst mängder av böcker. Som så många tidigare påpekat är bra historier magiska, då de får oss att sugas in i världar vi annars aldrig skulle upptäcka.
Samtidigt är skönlitterära böcker så mycket mer än ett nöje – de lär oss också att se världen med nya ögon, synliggör perspektiv som riskerar att försvinna i vardagslivets brus och rörelse och hjälper oss att brottas med känslor som ibland behöver utmanas och ifrågasättas. Mångfalden av skönlitterära böcker har för mig alltid varit en bildnings- och demokratidimension. Därför bör dagens tendenser att förbjuda vissa böcker mötas med både oro och motstånd.
När jag var nio år fick jag min första röda skrivmaskin och sedan dess har jag skrivit berättelser, vilka har hunnit bli väldigt många under årens lopp. Jag jobbar vid sidan av mitt skrivande som professor i didaktik på Högskolan i Gävle. Medan de skönlitterära böckerna föds på caféer under helger så går mycket tid under veckorna åt att skriva på vetenskapliga böcker och artiklar. Det är intressant hur de två skrivgenrerna både tvinnas samman och
samtidigt skiljer sig radikalt åt.
Trots att jag aldrig slutat skriva romaner sen min skrivmaskin kom in i bilden, så är det först 2018 som jag vågade skicka in ett manus till ett bokförlag. Manuset gavs ut år 2019. Det var den första fristående delen i Almungetrilogin. Den sista delen gavs ut under hösten 2023.
Vad utmärker dina böcker?
Mina böcker är en korsning mellan feelgood, spänning och mystik. Frågor om genre har varit
hett omdiskuterat under senare år och det är fler som har påtalat vikten av att ha fler genrer
än vad som idag finns tillgängliga.
Jag tycker om att skriva böcker om starka kvinnor och unika karaktärer som jag hämtar inspiration ifrån ur det verkliga livet och de relationer som vecklas ut omkring dem. Böckerna handlar ofta om vänskap, komplicerade familjeband och kärlek vilka ramas in av större samhällsfrågor som skapar spänningar och invecklingar.
Mystiken finns med som en liten tråd då jag vill utforska erfarenheter från mitt eget liv via romanens genre.
Vilken av dina böcker har haft störst betydelse för dig?
Det är en svår fråga att svara på, då flera olika manus påverkat mig på olika sätt. Den bok jag har jobbat mest med, som har dragit ut på tiden och tagit förhållandevis mycket tankekraft, är den första boken i Almungetriologin I skuggan av cirkeln. I den lade jag grunden för karaktärerna som har kommit mig nära under åren. Vännerna Felicia (Felli), Katarina (Kotten) och Ann fick konturer, intressen, temperament och erfarenheter vävda kring sig i skarven mellan det lilla samhället Almunge med all dess rika historia och storstaden Uppsala.
Berätta om din senaste bok.
Den tredje och senaste boken i trilogin, Färger i mörkret, har varit intressant att skriva ur
helt andra synvinklar än den första. Redan 2010 visste jag vad den skulle handla om, under
hösten 2021 vässades pusselbitarna något och under loppet av tre månader senvåren och
sommaren 2022 blev boken till. Orden liksom flödade ur datorn – jag kunde inte sluta skriva
på den, då jag själv var nyfiken på hur varje kapitel skulle sluta. Man kan säga att den tredje
boken var roligast att författa.
Medan första delen i trilogin handlar om Felicia så har den tredje delen fokus på Katarina, som i bokens början fortfarande bor hemma hos sin mamma och mormor och hjälper till med det familjedrivna företaget Café Nejlika. Hon känner sig djupt olycklig och misslyckad i skuggan av sina två vänner som tycks ha landat i livet och kommit vidare. Som barn var hon den knubbiga konstiga flickan. Klasskamraterna kallade henne Kotten i ansiktet på henne, men fler än en gång hörde hon ord som häxa viskas när de trodde att hon inte hörde. I likhet med sin temperamentsfulla mormor Lynn äger nämligen Katarina gåvan eller förbannelsen att få föraningar och se människor som avlidit.
Färger i mörkret börjar med Katarinas återkommande mardrömmar. Hon ser en flicka från en svunnen tid som flyr för livet från förföljare som vill döda henne. Den fruktansvärda och plågsamma drömmen återkommer natt efter natt. När hennes mormor en dag berättar att hennes syster Margita också förföljdes av liknande mardrömmar innan hon försvann spårlöst i södra Frankrike bestämmer sig Katarina för att ta en konstkurs i Montpellier i Frankrike för att förstå sig själv och drömmarna, liksom vad som hände hennes sedan länge försvunna gammelmoster.
För att kunna skriva boken har jag gått igenom mängder av forskning och texter om
katarerna, en religiös folkgrupp i södra Frankrike. I denna religion tilläts kvinnor i högre grad
än i många andra trosläror att vara jämlika med männen, vilket har beskrivits som en
förklaring till det välstånd som präglade området under denna tid. Religionen utplånades i
princip av den katolska inkvisitionen under 1200-talet under ohyggliga former. Det var
genuint spännande att få blåsa liv i fiktiva livsöden från denna tid och samtidigt låta Katarina
få utforska sig själv i mötet med människor utanför sin närmaste vänkrets.
Vad skriver du just nu?
Just nu skriver jag på en autofiktiv roman med arbetstiteln Flodens blommor inom samma
genre som ovan. Boken utspelar sig i både forna Jugoslavien och Sverige. Den bygger på
berättelser från en äldre man som har delat med sig av livsöden, öden som slår vilken
spännings- och kärleksroman som helst.
De erfarenheter som han så generöst delade med sig av har flätats in, förändrats och
broderats ut i en roman om en ung man som föds under andra världskriget när ryssarnas
bomber viner, men som inte lyckas tysta gråhägerns klagande läten vid floden Tisza.
Parallellt som vi får följa en ung mans omvälvande uppväxt berättas historien om en ung
kvinnas liv några kilometer därifrån. Att vara kvinna och längta efter kunskap och få läsa
böcker sågs inte med blida ögon under denna period. Sakta men säkert tvinnas de två
livsödena samman.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag har behövt hitta en struktur mellan forskningens författarskap, som är på heltid, och det
skönlitterära skrivandet. För att kunna spinna vidare på mina skönlitterära berättelser så
brukar jag frigöra timmar under helger och semester. Några timmars ostörd tid en
lördagseftermiddag på exempelvis ett café i Uppsala eller en by i Frankrike gör att
historierna långsamt växer fram.
Vilka författare inspirerar dig, och varför?
Så svårt. Jag har mängder med författare som har inspirerat mig under livet utöver diktare
som Karin Boye, Attila Jozsef, Gustaf Fröding och Hjalmar Gullberg.
Författaren Michelle Magorian som bland annat skrev boken Godnatt Mr Tom, Astrid
Lindgrens och Maria Gripes böcker, Lucy Maud Montgomerys böcker om Anne och Emelie
liksom Kurt Helds Röda Zora kan nämnas som ett litet axplock. Jag har alltid tyckt om böcker som skildrar starka kvinnor och relationer liksom böcker som tar ett kliv tillbaka och betraktar världen från nya vinklar.
Andra författare är Jane Austen, Michail Bulgakov, Kate Mosse och Philippa Gregory med många fler. Jag tycker även om Stephen Kings författarstil helt enkelt för att han är en fantastisk berättare. Jag imponeras av hans fantasi som tycks oändlig liksom hans säregna förmåga att med mustighet skildra samhällets ljusa och mörka sidor.
På senare år har jag även inspirerats av, bland andra, Fredrik Backmans böcker som jag tycker är helt fenomenala på att fånga mänsklig värme utan att bli för honungslika liksom
Emma Hambergs skildring av ren och skär livsnjutning, frigörelse och kvinnoöden som ofta
utspelar sig i södra Frankrike.
Finns det någon annan författares bok du gärna skrivit?
Jag hade kanske velat skriva Gabriel García Márquez bok Hundra År av Ensamhet helt enkelt för att jag tycker den är bra och vet att jag aldrig kommer att ha tålamod att skriva en sådan bok.
Något du vill tillägga?
Jag har tänkt mycket på vad skrivande betyder för mig och det jag har slagits av är hur viktigt det är med en mångfald av böcker och att inte styras av vad andra tycker. Skrivande för mig är i första hand inte en fråga om prestige eller att tjäna pengar utan handlar om att en berättelse blir till och envisas med att kläs i ord.
Vissa kommer inte tycka om det vi skriver medan andra kommer att älska det – det är en härlig spänning att befinna sig i.