Månadens medlem juni 2015: Kristina Östberg

Kristina Östberg

Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag heter Kristina Östberg Eriksson och har arbetat med organisations- och chefsfrågor och som leg psykoterapeut. Sedan millenieskiftet är jag egen företagare – det bästa jag har gjort. Min livskamrat författaren Lasse Eriksson dog mitt i slutskrivandet av den bok som vi samarbetade om. Nu efter 4 år har jag energi att slutföra och ge ut den.

Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
– Mycket meningsfullt och spännande. Titeln är Krigets kod och kärlekens. Den handlar om Britta Östberg, läkare, och Arne Beurling, matematiker och kryptoforcerare. Min faster och farbror. Den offentliga delen av Beurlings liv, att han knäckte tyskarnas koder under kriget, är känd, men inte deras privatliv. Minst lika passionerat och turbulent.

Vad utmärker dina böcker?
– Jag skriver inom två olika områden. Fackböcker (Mobbning på arbetsplatsen – konsten att slå tillbaka med hedern i behåll” och “dokumentärromaner” (trilogin om tre kvinnliga pionjärer, där Krigets kod och kärlekens är den sista och avslutande delen).
Helt olika språk men researchen är densamma.

Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– Två böcker:
Dels Boken om Gerda – den andra delen av trilogin. Min farmor Gerda Östberg var den första gifta kvinnan som disputerade i Sverige, den åttonde kvinnan. Hon är genom Lasses research och våra samtal inskriven i Uppsala universitets historia. Dels Mobbningsboken som har betytt mycket för de utsatta, för chefer och de som vill förstå mer om fenomenet mobbning.

Varför skriver du fackböcker?
– Jag tycker att det finaste som finns är att vidarebefordra sin kunskap.

Vad skriver du på just nu?
– Jag gör det sista på Krigets kod och kärlekens.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Vaknar kl 7.00. Skjutsar ofta barnbarnen till dagis – det är ett bra sätt att påbörja dagen. Jag har ett arbetsbord i mitt kök där jag sitter och tittar ut på baksidan av Prinshuset. Jag korrekturläser, kollar uppgifter, ringer. Dricker the. Dagdrömmer. På eftermiddagen går jag till Actic och tränar. Jag läser mycket.

Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
– Jag gillar researchen bäst. Det svåra är att kunna korta ner det och att det blir förståeligt. Att inte ta med allt. Att skriva är nästan jobbigare än att föda ett barn.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Jag är förtjust i fakta och historia förutom biografier. En bok som har betytt mycket för mig är Don Nathansons bok Shame and pride. Han har disputerat och forskat på affekten skam, en olustig men viktig känsla för att vi ska kunna vara sociala varelser.

Vad tycker du om biografins ställning i Sverige i dag?
– Det som säljer är biografier om kända människor, till exempel idrottare. Det lockar alla sorters människor. Jag tror att biografier står sig bättre än skönlitteratur.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Jag älskar kartböcker, särskilt de som beskriver städers utveckling. Jag skulle vilja ha gjort en bok om Uppsalas gatunät från olika epoker. Hur det har ändrats, byggts om, stängts av. Vilka människor som levde i kvarteren. Yrken. Ekonomiska förhållanden. Jag vet inte om den boken finns.