Månadens medlem maj 2015: Lars Lambert

LLBild713

Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag har sen jag kom till Uppsala på 1960-talet varit verksam som författare och filmare, vilket resulterat i ett antal böcker och filmer i skilda genrer, under senare år mest upsaliana.

Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
– Min senaste bok, Sett, hört, skrivet, är ett urval krönikor från Upsala Nya Tidning åren 1998-2008, snapshots eller vykort från återkommande resor till bl.a. London, Berlin, Venedig. Att skriva krönikor var liksom resandet lättsamt och lustfyllt, vilket jag påmindes om när jag nu gjorde urvalet.

Vad utmärker dina böcker?
– Svårt att hitta något övergripande eftersom de är så olika och tillkomna under lång tid, ett par tre romaner, ett par deckare, en barn- o en ungdomsbok, ett antal fackböcker.

Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– Ett svar kunde vara den första och den senaste. Att komma ut med en bok i sena tonåren var en upplevelse och kanske livsavgörande, på gott och ont. Uppsalaböckerna har med sin karaktär av lokalhistoria lång livslängd, vilket är roligt.

Varför har du övergått från att skriva romaner till facklitteratur?
– Jag gick från skönlitterärt skrivande till film för många år sen, gjorde som frilansare ett antal dokumentärfilmer under tjugo års tid, de flesta visade i SVT, många konstnärsfilmer. Ett filmprojekt på 1990-talet ledde i sin tur till de lokalhistoriska projekt jag sedan sysslat med, arkitektur, stadsbild, fotografer, etc.

Vad skriver du på just nu?
– Jag har ett par projekt på gång, men försöker att inte tala alltför mycket om saker på förhand.

Hur ser en vanlig arbetsdag?
– Ingen dag är den andra lik. Jag har aldrig lyckats skaffa mig några fasta vanor eller rutiner.

Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
– Det brukar ge sig självt och växlar från fall till fall. Växelbruk är bra, det ena övergår ofta i det andra.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Jag tänker kanske hellre i termer av läsupplevelser och det skulle bli en lång uppräkning som kanske började med Greven av Monte Cristo och pågår ett halvsekel senare någonstans mitt i Knausgård, en bra bit från mitt eget knåpande.

Vad tycker du om krönikeskrivandets ställning i Sverige idag?
– Ingenting, men har förstått att genren är närmast oöverskådlig och mycket varierande i kvalitet.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Varför bara en? Jag hade gärna varit författare till i tur och ordning Iliaden, Candide, Krig och fred, Brott och straff, Ulysses och Resa till nattens ände. Och några till.