Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag heter Lars Sund och är född och uppvuxen i Jakobstad i Finland. Flyttade hit till Uppsala för 35 år sen. Är gift med Gudrun och har en son och två barnbarn. Jag har arbetat som journalist i Finland och Sverige och är sedan slutet av 1990-talet författare på heltid.

Du är aktuell med en ny roman, så hur känns det?
– Som vanligt är det mycket roligt och lite pirrigt och väldigt ansträngande. Mottagandet av den nya romanen ”Tre systrar och en berättare” har överlag varit mycket bra, det positiva överväger i de flesta recensionerna och jag har hunnit få en hel del läsarrespons. Det har blivit framträdanden på bokmässor i Sverige och Finland, och nu i november har jag en hel del nya författarbesök inbokade.

Vad utmärker dina böcker?
– Det är väl epiken – jag är berättare i själ och hjärta.

Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– Det där är ingen lätt fråga! Brukar besvara den med ett lakoniskt: den senaste boken!

Varför skriver du skönlitterärt?
– Mitt behov av att berätta!

Vad skriver du på just nu?
– ”Tre systrar …” ska få en fortsättning, jag arbetar med research för den just nu.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Jag försöker hålla regelbundna arbetstider och är lycklig nog att ha del i ett kontor i Uppsala. Dit går jag vid åttatiden på morgonen. Jag brukar skriva till fram på eftermiddagen med ett avbrott för lunch. Målet är att åstadkomma minst en A4 användbar text varje dag.

Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
– Research- och skrivperioderna är i mitt fall i allmänhet åtskilda – men visst händer det att jag under skrivandets gång upptäcker att jag måste kontrollera någonting speciellt. Det känns inte som något större problem. Jag har bokhyllorna fulla av referenslitteratur och österbottnisk lokalhistoria. Och nätet har ju underlättat researcharbetet enormt.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Hade som ung många förebilder: Sven Delblanc, Gabriel García Márquez, Günther Grass, Selma Lagerlöf, Eeva Joenpelto, Kjartan Fløgstad … Epik, magisk realism och allsköns barocka experiment tilltalade mig. Numera kan jag inte påstå att jag har några författare som inspirerar mig, jag läser gärna dem som skriver helt annorlunda än jag – favoriten för närvarande är Sjón, som kan kallas minimalist.

Vad tycker du om romanens ställning i Sverige i dag?
– Romanen är väl den genre som klarar sig allra bäst och får mest uppmärksamhet i media och bland läsarna. Värre är det för novellen, poesin och estetiken.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Det skulle väl vara ”Hundra år av ensamhet” …