Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Född i en förort till Stockholm, Högdalen. Läst litteratur och konst vid Uppsala universitet (men kom till Uppsala långt tidigare) Arbetar sedan mer än tjugo år som folkbildare, distriktschef för Studiefrämjandet. Medarbetade som redaktör i tidskriften Hjärnstorm på 80- talet. En tidskift som på den tiden var närmast anarkistisk i sitt synsätt och ställde yttrandefrihetsfrågor i praktiken. Vad som kan och bör sägas i det offentliga samtalet är viktigare idag än någonsin.
Sedan har jag förstås skrivit poesi länge och kommer i höst ut med min femte diktsamling, Förglasningen.
Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
– Det känns alltid konstigt när manuset är klart och boken ännu inte utgiven. Det är en balans, att behålla i sig själv. Att inse att det inte går att förhålla sig till en sådan sak, som att ge ut en bok.
Vad utmärker dina böcker?
– Min poesi, vill jag åtminstone tro, är relativt lätt att ta till sig. Bitvis kanske också lite rolig. Vanliga människor kommer ofta till tals, vanliga händelser. Min poesi är i grunden baserad på frågor som: vad betyder det? Vartåt lutar det? Vad gör vi här?
Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– Min senaste bok förglasningen betyder mycket för mig. Den är en triptyk, tre böcker med olika skrivsätt. Den handlar om hemlöshet, att komma till en främmande värld utan vänner, där inget är igenkännligt. En katastrof har hänt; i dess konsekvens uppbrott, pånyttfödelse. Dikten rör existensen på ett personligt plan, men i den större bilden går det att läsa in miljontals människors livsvillkor på flykt. Även om anslaget är mörkare än i mina andra böcker är inget för alltid: ”På gränsen till förödelsen landskap står ett dignande äppelträd”
Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Varierar från dag till dag. Alltid två poeter dagligen: just idag: Göran Sonnevi och den danska poeten Asta Olivia Nordenhof.
Vad tycker du om poesins ställning i Sverige i dag?
– Poesin lever i en egen bubbla. Det kan tyckas syrefattigt och esoteriskt, men också fokuserat och kvalitetssäkrat. Längtar dock till den danska poesins vilja till det stora samtalet. Respektlöshet och anspråksfullhet (men inte självgodhet) i samma tid.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Adalbert Stifter. Robert Musil, Leo Tolstoj, Maxim Gorkij – många av deras böcker hade jag gärna skrivit. Flera andra också för den delen.