Under rubriken Poesin är självklar! diskuterades poesins villkor av en panel av poeter och förläggare på måndagen den 19 maj på Gästrike-Hälsinge nation. Ett femtiotal besökare lyssnade till en två timmar lång debatt som Uppsala författarsällskap arrangerade tillsammans med studentföreningen Litteraterna.
Kvällens moderator Ulrika Knutson inledde med att fråga samtliga sex deltagare i panelen hur poesin idag egentligen mår. Poetryslampoeten Alma Kirlic tyckte att diagnosen var oklar medan poeten Bo Gustavsson ansåg att mångfalden borde uppmuntras i högre grad. Poeten Anna Franklin kände en oro över att poesin riskerar att vattnas ur när vem som vill kan skriva texter och lägga ut på nätet.
– Utgivningen av poesi är också för liten, på grund av att försäljningen ser ut som den gör. Ingen poet får Augustpriset och poesi lyfts inte fram av Bokmässan i Göteborg, sa Anna Franklin.
Litteraturvetaren och författaren Carina Burman framhöll att hon inte var expert på det här sjukdomsområdet, men tyckte att lokaltidningar ofta är bättre på att skriva om poesi än vad rikstidningar är.
Jonas Ellerström, förläggare på Ellerströms förlag, menade att översättningar av poesi från andra språk till svenska är livsviktigt:
– Det syresätter den svenska poesin.
Gunnar Nirstedt, förläggare på Bonniers, försvarade utgivningen och sa att Bonniers ger ut tio till tolv diktsamlingar per år.
Carina Burman påminde om att alla litterära genrer förändras och att till exempel poesi på 1700-talet alltid var sångbar, medan det inte alls är så nu.
Alma Kirlic var optimist när det gällde poetry slam och menade att den mår bra, men att de som skriver sådant inte blir utgivna eftersom den etablerade kulturvärlden ser ner på de texterna.
– Att avfärda poetry slam verkar inte så begåvat. Tänk på Daniel Boyaciuglu och Johannes Anyuru, sa Ulrika Knutson.
Bo Gustavsson talade om språkmaterialister och att han inte ville tillåta en skola att ta över alla maktpositioner. Jonas Ellerström undrade varför det skulle vara finare att bli recenserad av Dagens Nyheter än av Nerikes Allehanda. På det svarade Alma Kirlic:
– Jag förstår inte varför ändamålet med att skriva är att bli recenserad alls.
– Men fler ser att du skriver poesi om du får en recension och då får du fler läsare, sa Carina Burman.
– Det finns ingen ekonomi i poesi, det har aldrig gjort det, sa Jonas Ellerström.
– Men spridning och pengar är inte samma sak, sa Carina Burman.
Anna Franklin påminde om poeters eget ansvar att sprida tankar och samtal om poesi.
Bo Gustavsson var inne på samma linje:
– Poesin förmedlar något som prosan inte kan. Poeterna måste lämna sina elfenbenstorn!
Carina Burman talade då till prosans försvar:
– Även romaner tar upp livet, kärleken och döden. Både sushi och bouillabaisse ger oss fisk.
Ulrika Knutson ställde en direkt fråga till Gunnar Nirstedt på Bonniers:
– Men vad ska man göra då för att du ska ge ut en? ville hon veta.
Enligt Gunnar Nirstedt är det framför allt originalitet som förlagen letar efter när de söker efter poeter att ge ut. Det var ett ord som Bo Gustavsson inte alls gillade och i stället ifrågasatte.
– Det vore roligt att vara en fluga på väggen hos er på Bonniers och höra hur ni pratar, sa Ulrika Knutson.
Alma Kirlic tyckte inte att det fanns någon skillnad mellan poesins kris och litteraturens kris. Allt handlar egentligen om det tryckta ordets kris, menade hon.
Jonas Ellerström lyfte också fram bibliotekens och antikvariatens betydelse för att människor läser poesi, han menade att det inte enbart handlar om nyutgivning.
– Poesi är varken fint eller svårt. Den lever där den möter läsaren. Vi måste ha ett bredare kulturbegrepp och plocka ner poesin från piedestalen. Där gör poetry slam ett viktigt arbete, sa Jonas Ellerström.
– Jag skiter i vart poesin tar vägen, det kan inte jag påverka, sa Alma Kirlic.
Carina Burman påminde om att många idag skriver sina statusuppdateringar på Facebook eller twitter i form av poesi och att sociala medier därmed har en betydelse för poesin.
Ulrika Knutson ville veta vad panelen tyckte om tilltaget att citera Karin Boye i en bilreklam, om man får göra så.
– Ja, det får man, rättigheterna är fria. Sedan är frågan vad man tycker om det, sa Jonas Ellerström.
Anna Franklin funderade:
– Skulle mina dikter från Isblommor vara med i en reklam för kylskåp vet jag inte hur det skulle kännas. Men jag skulle ju nå ut till många läsare.
Alma Kirlic berättade att hon refuserats av bokförlag:
– Mina dikter är för slamsiga. Men jag vill få dem utgivna så att de kan läsas efter min död.
Så tog hon fram ett refuseringsbrev och läste högt. Där stod bland annat att dikterna skulle sakna språklig spänst.
– Refuseringsbrev är ju också ett slags prosa, konstaterade Ulrika Knutson.
Gunnar Nirstedt på Bonniers ansåg att poetry slam inte kan flyttas över till en boksida, att det finns kvaliteter i framförandet av texten som inte går att återge i tryckt form.
– Men vad skulle hända om en poet marknadsfördes som en deckare? undrade Anna Franklin.
Ulrika Knutson beskrev poesin som ”hemligheten mellan punkt och stor bokstav”. Hon avslutade debatten genom att säga:
– Jag tror inte att poesin är död. Den är inte ens sjuk. Den är väl bara lite snorig.
CHRISTINA WAHLDÉN
Direktrapport med foton från debatten finns på Twitter under #poesinsvillkor