Hej Månadens medlem, skulle du vilja presentera dig för oss?
Jag heter Ulrika Tornberg och har varit medlem i Uppsala författarsällskap ungefär ett år. Vad som utmärker mina böcker är nog främst, att jag nästan alltid utgår från en konflikt eller ett problem som jag på olika sätt söker lösningen på. Så var det redan i min första fria, det vill säga ickevetenskapliga bok: Vem var Helmut Giese? På spaning efter en far: 2010, Nya Doxa. Boken handlar om mina försök att utveckla kunskap om min för mig helt okände far, som jag faktiskt träffade bara en gång i mitt liv. Han dog när jag var tolv år. Vem var han? Vad ville han? Varför lämnade han familjen och försvann? Vilka hade känt honom, som kunde berätta åtminstone något om honom? Och vad fick jag veta och lära mig – om Helmut Giese – och om pappa?

Vad utmärker dina recensioner och kulturartiklar?
Konflikt – och problemlösning som utgångspunkt ligger på sätt och vis också till grund för min första novellsamling: Tystnader och andra röster: 2020, Ekström & Garay. Novellerna är dels autofiktiva, dels fria och utgår från föreställningen att det också i de tystnader som på olika sätt omger oss, kan finnas röster som det gäller att lyssna till och försöka förstå.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse?
Den bok som har haft störst betydelse för mig är min senaste bok: Det var en gång – i Manila: 2022, Ekström & Garay. Det är en autofiktiv, tillbakablickande dagbok i vilken jag äntligen, efter närmare 60 år, djupdyker i de dryga två år (1965 – 1967) som jag levde tillsammans med min första man i Manila på Filippinerna. Konflikt – och problemlösning står i hög grad som utgångspunkt även här, men den största vinsten med att ha kunnat skriva denna bok ligger i att jag först nu, liksom i efterskott har insett, att just erfarenheterna från dessa år i Manila utgör en av de bärande väggarna i det hus som kommit att bli mitt liv. Som jag har förstått det, är det också denna bok som läsarna har uppskattat mest. Just nu skriver jag på ytterligare en novellsamling med den planerade titeln I omprövningens tid. Jag hoppas få den färdig under nästa år.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Eftersom jag betraktar mig som en typisk morgonmänniska har jag valt att förlägga mitt skrivande till morgon och förmiddag då jag är som mest medveten och kritisk. Jag har dessutom en mängd andra åtaganden och arbete kvar att utföra, och får därför mestadels nöja mig med morgonskrivandet. Under pandemin var det annorlunda. Då fanns inga direkta tidsgränser. Boken om Filippinerna kom till då.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
De författare som inspirerar mig mest är nog också här de som fördjupar sig i konflikter och problemlösningar. En av de absolut bästa böcker jag någonsin läst är Hans Falladas Jeder stirbt für sich allein, svensk översättning ”Ensam i Berlin”. I den boken är det en man av folket och hans hustru som efterderas sons död under Andra världskriget startar en privat kamp mot Hitlerregimen.

Finns det någon annan författares bok, som du gärna hade skrivit?
Konstigt nog är det emellertid Kerstin Ekmans lilla bok Hunden som jag helst hade velat skriva själv. Den är helt magisk!

Något annat vi borde fråga om?
Att skriva har för mig alltid varit den alla bästa sysselsättningen jag har kunnat tänka mig. Och jag har skrivit massor! Läroböcker i tyska för gymnasiet, en doktorsavhandling om språkundervisning ”i mellanrummet”, det vill säga om det som faktiskt skapas när människor talar med varandra och som går vida utöver beskrivningen av kommunikation som ett utbyte av yttranden, flera vetenskapliga uppföljningar av detta, ett stort antal texter och böcker om språklärarskapet och dess anknytningar till filosofi och pedagogik samt ett antal kursböcker för blivande språklärare. Med skönlitteratur började jag först efter min pensionering. Och på den vägen är det nu. Äntligen!