RoseMarie Sjöberg är Sommarens medlem. Hon skildrar fotfolken, det osynliga
människornas röst.

Hej Sommarens medlem, skulle du vilja presentera dig för oss?
Jag lämnade arbetslivet som lärare lite tidigare för att få tid att skriva. Efter kurser i
litteraturvetenskap/kreativt skrivande och skrivarkurs var jag mogen att skriva en roman.
Och debuten kom 2011 med ”Man går inte ifrån man och barn” och 2013, ”Du såg mig”. Två
självbiografiska böcker. Därefter diktsamlingen ”Utan sol ingen skugga”,2014. 2016 kom
”Efter herrarnas behag ” och ”Odon” 2019. “NU DÅ” publicerades 2021 och ”Den som aldrig överger” 2023. Det historiska perspektivet genomsyrar mina romaner. Framförallt ett stycke kvinnohistoria. Mitt intresse för historia har vuxit än mer sedan jag började släktforska.

Vad utmärker dina böcker?
Framför allt är det berättelser om fotfolket och deras kamp och glädje. Det osynliga och viktiga folket utan röst. I mina fyra romaner finns inslag av magisk realismen. Det existentiella har också en plats.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse för dig?
”Nu Då” var känslomässigt starkast att skriva. I poesins form berättar jag om längtan att få
återvända till roten som alltför tidigt rycktes upp. Om att få försonas och längtan efter förlåtelsen som aldrig blev av, skulden som aldrig släppte sitt grepp.

Berätta om din senaste bok
Då poesin alltid följt mig blev min tredje diktbok ”Den som aldrig överger” en kavalkad av
minnen som fastnat och inte velat släppa taget. Starka och osminkade minnen om
övergrepp, besvikelse och makthunger. Och om hur det känns att vara sämst.

Vad skriver du just nu?
Jag velar mellan prosa och poesi och har två projekt på gång. Erkännas ska att det går på
halvfart och vilken form som tar över får tiden visa. Allt är i sin linda.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Koltrasten och jag vaknar samtidigt denna tid på året. Kaffe och ett ägg. När sömnen gått ur
kroppen tränar jag på egen hand efter ett rekommenderat program. Praktiska sysslor som
diska, tvätta och allt som tillhör ett hushåll. Trädgårdsarbete där ogräsrensningen ger näring
till formuleringar. Mitt skrivande är bäst tidig morgon. Just nu är mina dagar också upptagna av en svårt sjuk man som behöver tillsyn. Varje dag en dos läsning och just nu ”Ask och Emblas barn”.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Pablo Neruda för hans vackra dikter om kärlek och då tänker jag särskilt på Kaptens verser.
Stig Dagerman för hans känsliga skrivande, politiska inslag och dagsverserna.
Elisabet Rynell för hennes prosapoetiska språk. Och Dante för den Gudomliga komedin där
terzinerna imponerar.

Finns det någon annans författares bok du gärna skrivit?
Bröllopsbesvär av Stig Dagerman.