Även i fiktionen kan verkligheten finnas, menade Carina Burman, som först skrev en avhandling om Johan Henric Kellgren 1988 och några år senare, 1993, romandebuterade med Min salig bror Jean Hendrich. Hon berättade om en vår i Toscana och ”tåtar från avhandlingen” som blev en roman.

– Ofta får jag idéer i forskningen, sa Carina Burman när hon berättade om Den tionde sånggudinnan.

Hon talade om skillnaden mellan att forska och att skriva skönlitterärt. En vetenskaplig bok ska vara sann, medan en skönlitterär bok är sannolik:

– Som skönlitterär författare blir man glad när man inte vet, för då kan man börja fabulera. I en historisk roman är verkligheten som en korsett, den är snäv men kan också lyfta upp materialet, sa Carina Burman.

Hon avslöjade att hon inte alls läser så många historiska romaner som många kanske tror. Bara för att man skriver historiska romaner behöver man inte läsa dem.

Hennes biografi över Gösta Ekman fanns för henne just som biografi, inte som en roman. Hon menar att så kan man också använda inspiration: i förhållningssättet till materialet. Och hon skriver alltid om.

– Det man skriver först är inte alltid rätt, sa Carina Burman.

Att skriva om Gösta Ekman beskriver hon som ”väldigt kul” men hon tycker att det är ännu roligare att skriva om författare. Där finns brev, anteckningar och utkast som man som författare kan bygga vidare på.

I Den tionde sånggudinnan smälter verklighet och fiktion samman. Här kommer såväl verkliga tidningsartiklar som fiktiva. Här går Titanic under och den ryska revolutionen är en verklig händelse.
Carina Burman berättade att Klara Johanson, KJ, ”kritikernas kritiker”, och hennes livskamrat Ellen Kleman influerat två av karaktärerna i Den tionde sånggudinnan: Thea och Choice

När Carina Burman skrev romanen Vit som marmor hade hon en guidebok av Ellen Rydelius, Rom på åtta dagar, som hon höll ett föredrag på Svenska institutet i Rom om 2010. Nu ingår Rydelius i ett forskningsprojekt på just Svenska institutet där sju forskare skriver om guideböcker till Rom från olika tider.

– Vi har visat varandra saker som inte längre finns, sa Carina Burman.

Rydelius första bok om Rom kom ut 1927 och gavs sedan ut i nya upplagor fram till 1950-talet. Både världen och Rom förändrades dramatiskt under den perioden. I höst ger Carina Burman även ut en bok om Ellen Rydelius och hennes guidebok på Atlantis förlag. Den troliga titeln blir Vi romantiska resenärer.

Ska hon sammanfatta sitt författarskap blir det att det handlar om glädjen i litteraturen, språket, rytmen, människor och absurditeter. Och så gillar hon mysterier, resor och människor som reser.

– Biografier och romaner ligger nära varandra, de berättar om liv. Fredrika Bremer tyckte jag om hela tiden, medan Klara Johanson var en elak rackare. Och Gösta Ekman var en stor narcissist, sa Carina Burman.

På gång framöver är en biografi över Bellman.

– Den blir tjock. Mycket puder och mycket sprit, sa Carina Burman.

Christina Wahldén