Hej kvartalets medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag heter John Sjögren och är kulturskribent, kritiker och författare. Jag skriver litteratur- och teaterkritik, men kanske framförallt om kultur, tro och livsfrågor. Jag skriver återkommande i Svenska Dagbladet och Upsala Nya Tidning, samt har ett nära samarbete med och sitter i redaktionskommittén för den katolska kulturtidskriften Signum. Jag har skrivit två essäböcker, ”Konstens sakrament” och ”Återställelsens glädje”.
Du är aktuell med ny bok, vad kan du berätta om den?
– ”Återställelsens glädje” är min senaste bok och kom ut sommaren 2017. Den utforskar teman som hemlängtan, hemkomst, återvändande och minne, hur dessa teman behandlas i ett antal konstnärskap, från Dante till Karl Ove Knausgård.
Vad utmärker dina böcker?
– Jag skriver någonstans i skärningspunkten mellan kultur och religion, essäistik och teologi. Oftast handlar det om att jag tolkar olika konstverk eller teman utifrån kristendomens rika intellektuella tradition.
Vad skriver du på just nu?
– Mitt nästa bokprojekt handlar om att tolka livet som narrativ och drama. Man ska inte prata sönder det man är mitt uppe i att arbeta med, så jag säger inte mer än så.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Eftersom jag gör så mycket olika saker har jag inte direkt någon typisk arbetsdag. Ena dagen kan jag skriva en recension, den andra en essä för en tidskrift, den tredje en reflektion eller opinionstext, den fjärde översätta en artikel, den femte arbeta med eget bokprojekt. Men arbetsdagen är väl alltid en variant av att läsa och/eller skriva.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Det finns givetvis en mängd författare som inspirerat mig på olika sätt. Vad gäller det jag själv försöker göra, det vill säga skriva tillgängligt men njutbart om kultur och trosfrågor, är exempelvis Anders Piltz och den amerikanske biskopen Robert Barron förebilder. De skönlitterära författare som påverkat mitt skrivande, men också i viss mån mitt tänkande, mest är nog Torgny Lindgren och Hermann Hesse.
Finns det någon annan författares bok, som du gärna hade skrivit?
– Egentligen inte. Skrivandet handlar ju i så stor utsträckning om att hitta sin egen röst. Men det är klart man kan undra hur det känns att ha skrivit något så fulländat som ”Döden i Venedig”. Det måste vara våldsamt tillfredsställande!