Skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är skribent – orden är mitt redskap.
Författare/översättare?
Då jag en gång förra hösten gick med vår dotter över Uppsalas Gamla kyrkogård, förbi gravstenen över författaren Lars Bäckström, med inskrift ”Dikt är frihet” ovanför ett tomt utrymme,frågade hon mig plötsligt: ”vad ska vi sätta vid ditt namn? Översättare?” Jag hajade till, stegrade mig – var det ingenting mera? Sedan tänkte jag vidare: Översättaren? Vem är det? Det är ju färjkarlen som fraktar litterärt gods över avstånd och vatten – över en älv som skummar (jag är uppvuxen vid Ume-älven). Är hans/hennes uppgift underlägsen författarens? förutsätter den inte mod , omdöme och kreativitet? är han/hon bara något slags sekreterare (en traditionellt kvinnlig syssla)?
Du är aktuell med en ny bok, vad kan du berätta om den?
Det är Eva Lisinas Sånger från nedre Tjuvasjien ( Ariel förlag, 2017) ett urval av hennes texter, gjort i samarbete med min förläggare Mikael Nydahl – på mitt initiativ. Jag är oerhört stolt och glad över den. Den redovisar upplevelser och erfarenheter från Tjuvasjien under förra århundradet, med tyngdpunkt på åren under andra världskriget. Jag ser den som särskilt angelägen för kvinnor och fredsvänner i vår tid.
Vad utmärker dina böcker?
Mitt intresse för Ryssland – väckt redan i barndomen, sedan jag börjat läsa böcker på egen hand (Nordiska sagor, om de svenska vikingarna i österled, Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar, Karolinerna, Topelius Fältskärns berättelser, Grimbergs Svenska folkets underbara öden o s v). Intresset för det ryska löper genom det hela som en röd tråd.
Min första översatta bok var Irja Hiivas Hemifrån (Pan/ Norstedts 1977). Hon kom från Ingermanland, vår bekantskap förmedlades genom min vän Olavi Junus, under en turistresa till Leningrad som vi båda gjorde tillsammans i nov 1965. För mig blev den livsavgörande. Jag slogs av Irjas berättartalang. Hennes bok blev en debut för oss båda.
Den väckte viss uppmärksamhet – inte minst i Finland. I dagarna planeras en utgivning av den på finska.
Vilken av dina böcker har haft störst betydelse?
Jag vet mig ha introducerat Marina Tsvetajeva på svenska. Det skedde 1. Genom prosaboken Min ryska barndom 1981 (i serien Tidens ryska klassiker), skulle ha hetat Min mor och musiken, men förlaget tyckte annorlunda. 2. Genom dikturvalet Med gröna ögon, (FIB:s Lyrikklubb 1986, ny utvidgad upplaga 2010 på Akvilon förlag.) Lars kom på titeln – den hänvisar till en dikt av Tsvetajeva från 1913: ”Oj,de är många som har fallit redan / i klyftan framför oss…” med strofen: “Då allt som kämpade och sjöng skall stelna, / som strålade och slogs: / ögonens gröna färg, den mjuka rösten, / hårets guldglans.” 3. Genom Råttfångaren, (Bokförlaget Renässans, 1992), en dramatisk långdikt på temat revolution och konst. 4. Genom spridda introduktioner, dikter och artiklar i olika tidskrifter – främst Lyrikvännen.
Sedan har jag gått över till Gennadij Ajgi – med hans Fältens ögon (Ariel 2004) och Samtal på avstånd (Ariel 2008) – och nu till hans syster Eva Lisina, vars dimensioner jag upptäckte genom kontakten med Ajgi.
Jag var den första som bjöd in Joseph Brodsky till Sverige. Det skedde år 1978. 1976 hade Artur Lundkvist beställt min översättning av Brodskys dikt Post aetatem nostram för tidskriften Artes. Brodsky befann sig i USA efter utvisningen från sitt hemland 1972, anställd vid Ann Arbors universitet. Jag fann det anständigt att ta kontakt med honom, berätta om mitt uppdrag och ställa några frågor. Fick ett mycket vänligt svar – som utvecklades till en kort brevväxling. Då jag visste att han brukade resa till Europa under sina ferier frågade jag honom om han kunde tänka sig att komma till Sverige. Jag kunde inte erbjuda honom resekostnader, men väl tillfälle att framträda vid universiteten i Uppsala och Stockholm. Han tackade ja och kom. Besöket blev en succé.
Vad skriver du på just nu?
Mina tolkningar av valda dikter av Pusjkin ska komma i Lyrikvännen i juni. Jag har börjat skriva på minnen av mina föräldrar – så i djupet okända, trots närheten mellan oss i livet. Detta arbete har flera gånger avbrutits. Jag och mina närmaste håller på med att sammanställa en bok med texter av min syster Rönnog Seaberg, initiativtagare: Gunnar Balgård.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag stiger upp mellan 6 och 7 – reder mitt kaffe, skummar nyheterna i papperstidningar och bland vänner på Facebook – lyssnar ibland på Tankar för dagen i radio (favoriter: Staffan Westerberg och Håkan Sandvik – någon gång tillfälliga uppdykare.) Mediterar. Sedan tar jag itu med det som känns mest angeläget för dagen – det som jag har mest lust för eller finner ”ligga överst”. Inga fastare rutiner fungerar.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Jag gillar det dokumentära – på alla områden. Det som hjälper mig att förstå världen omkring mig.
Finns det någon annan författares bok, som du gärna skulle ha skrivit?
Nej, jag skriver eller ställer samman och översätter mina egna. Men det finns några boktitlar: Sandro Key-Åberg: Skrämdas lekar (1950), Livet en stor sak (1963),Gunnel Linde: (hon var min kusin): Lita på det oväntade! (1979) Lars Lundkvist: Förvåna mig! (1974)
Något annat vi borde fråga om?
För vem skriver du? Vad gör du med ditt arkiv?