Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag heter Mohamed Omar och är född och uppvuxen i Uppsala. Jag är poet har gett ut flera diktsamlingar. År 2013 gav jag ut Skymning öfver Upsala och i år Natt öfver Upsala. Jag har också gett ut en upsaliensisk detektivnovell – en professor i egyptologi och hans assistent löser en mordgåta. Den heter Professor Frans Stenberg och det stulna gudahuvudet.

Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
– Det känns roligt. Jag har arbetat med den i ungefär två år. Manus var mycket större, men jag har tagit bort rätt mycket. Jag kanske tar med det i kommande böcker. Jag vill inte att mina böcker blir för tjocka, då är risken större att de inte blir lästa. Så är jag själv nämligen; jag undviker tegelstenar.

Vad utmärker dina böcker?
– Mina dikter är ganska icke-lyriska. De liknar i stället en blandning av noveller och essäer. Jag fick idén till hur de skulle se ut av Jesper Svenbro, en poet jag beundrar. Men hans är dikter är sällan längre än två sidor. Så läste jag några lättlästa romaner med ojämn högermarginal. Det var så jag ville ha mina dikter! Luftiga sidor, en koncentrerad berättelse.

Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– Den senaste är alltid den betydelsefullaste. Och den bästa. Men den kommande blir ännu bättre! Så tänker jag varje gång: att jag ska överträffa mig själv.

Varför skriver du blandade genrer?
– Jag tycker mycket om Sherlock Holmes och jag ville skriva en liknande berättelse i Uppsalamiljö. Då blev det en novell.

Vad skriver du på just nu?
– En ny diktsamling förstås. More of the same. Den som har läst Skymning öfver Upsala och Natt öfver Upsala kommer att känna igen sig. Jag håller också på med en ny upsaliensisk detektivnovell som ska heta Den siste Sturen. Som namnet antyder har den något med Sturemorden att göra.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Jag går upp klockan sex varje dag, äter frukost och förbereder mig. Sedan tar jag bussen till Engelska parken. Jag sitter i läsesalen på Karin Boye-biblioteket hela dagen. När jag inte skriver på mina skönlitterära böcker studerar jag eller går på föreläsningar. Jag gör också research, skriver artiklar och blogginlägg. Och så facebookar och twittrar jag.

Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
– Mina dikter är speciella på sätt att de kräver en hel del research. Inspirationen utgör en mycket liten del. Jag bestämmer vad jag vill skriva om och så börjar jag läsa på och medan jag läser gör jag anteckningar, vilka efter en del bearbetning blir till en dikt. Det är ungefär som att skriva en uppsats med den skillnaden att man får hitta på!

Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Bland nu levande svenska poeter tycker jag att Jesper Svenbro är bäst. Hans dikter är berättande snarare än lyriska. I övrigt är jag väldigt inspirerad av populärkultur, som Star Wars och Indiana Jones. Hollywood helt enkelt. Det märks också i mina dikter. Jag tycker mycket om den amerikanske skräckförfattaren H. P. Lovecraft. I min senaste bok, Natt öfver Upsala, har jag inspirerats av stämningen i hans berättelser.

Vad tycker du om poesins ställning i Sverige i dag?
– Poesin är helt marginaliserad. Det beror mycket på att den poesi som skrivs är ointressant och tråkig. Folk vill inte läsa den. Poeterna behöver rycka upp sig! Jag gör så gott jag kan, men det är inte många som vill läsa mig heller.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Nej, faktiskt inte. Jag tycker alla böcker jag läser saknar något. Det är det som tvingar mig att skriva egna. Sen blir inte mina heller perfekta. Det är alltid någon brist i dem.