Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är kritiker och poet. Jag har aldrig haft så mycket att gör som nu när jag är ganska nybliven pensionär. Mina uppdragsgivare tycks gilla vad jag gör.
Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
Just det, Träblåsare kom i höstas. En alldeles vanlig diktsamling. Det är ganska roligt att ge ut böcker även om de inte uppmärksammas särskilt mycket. Å andra sidan är en bok död för författaren när den väl är publicerad. Nu får andra säga det om boken som jag själv inte vet. Författarintervjuer är en genre inlånad från helvetet!
Vad utmärker dina böcker?
De tar mycket lång tid på sig att bli färdiga. De bygger ofta på skisser och anteckningar som kan vara mer än ett decennium gamla.
Vilken av dina böcker har störst betydelse?
Nästa bok!
Du skriver kritik. Hur går det att kombinera med ditt lyriska skivade?
Det går utmärkt. I båda rollerna måste man dock försöka hålla sig fri och inte skaffa sig en massa bindningar till vänner och kollegor.
Vad skriver du på just nu?
En liten bok om Willy Granqvist, poet och radioman som dog 1985 men som inte tappat ett dugg av aktualitet och kvalitet sedan dess. Tillsammans med Krister Gustavsson gav jag ut hans samlade skrifter på Bokförlaget Lejd för en del år sen. Jag tänkte följa upp med en mer essäistisk text.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Den vanligaste arbetsdagen är fri från arbete. Slöhet och lättja öppnar för infall och idéer. Plötsligt hittar jag mig själv vid datorn mitt inne i skrivandet. Sånt kan inte planeras. Som Gunnar Ekelöf säger: ”Även tankspriddheten är ett storlsaget landskap.”
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Jag har haft svårt att frigöra mig från Tomas Tranströmer, en poet jag mötte redan i tonåren och som jag sedan – lite halvhjärtat – ville skriva avhandling om. Men numera tror jag att han går fri från min klåfingrighet. Jag måste också nämna hans motpol i samtida poesi – Lennart Sjögren. En skrivande människa måste försöka inkorporera sina motsatser i arbetet. Den ene är metaforiker, den andre en allvarlig betraktare av själva existensen.
Vad tycker du om poesins ställning just nu?
Den är som alltid både lysande och prekär.
Vad tycker du om romanens ställning i Sverige i dag?
Alldeles för mycket relationer och känslor! Jag blir så glad när en Uppsalakille som Nils Håkanson gör tvärtom i sin nya bok Ödmården: uppfinner världen och språket på nytt och visar sin uppenbara glädje över att göra det. Mer fantastik!
Någon annan författares bok som du velat skriva?
Någon av Madeleines Gustafssons diktsamlingar!
Är det något annat som vi borde frågat?
Vi kanske borde pratat lite om musik också, den konstart som näst poesin är viktigast för mig.