Månadens medlem april 2021: Lina Österman

Hej månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss? är uppvuxen i norra Hälsinglands kustland, flyttade som tonåring till Frankrike för att studera litteratur och blev sedan kvar i Paris. Min första prosalyriska roman refuserades. Läste sedan alla kurser i franska och litteraturvetenskap, som typ fanns på Uppsala Universitet och erhöll Fil. magArbetade många år inom scenkonst med jobb som bl.a. redaktör, dramaturg och översättare. Skrev och skrev prosa som bara nästan antogs, tills jag fann den rätta formen för mig – poesin.

Vilken är din senaste bok? 
Jag debuterade med diktsamlingen ”Flodsökare” på Modernista förlag. Den senaste jag medverkade i var en fotobok, med dikter skrivna på engelska. Mina dikter, och även essäer, har också publicerats i ett antal tidskrifter, däribland förra nummret av Ordkonst.

Vad skulle du säga är utmärkande för dina böcker? 
Jag skriver mest lyrik. Även om ambitionen många gånger har varit text, som liknar en mer traditionell roman, så har det ändå slutat med vad som obevekligen skulle kategoriseras som lyrik. Tror jag har skrivit minst fem romaner, som var och en sedan bara resulterat i några  dikter. Vid det här laget borde jag ju veta det, för att spara år av tid, men det är just det med poesin – man vet ingenting, innan. Och då trots att den står och ylar som hungriga vargar vid husknuten och lämnar en utan rast eller ro.

Men jag gillar starkt essäformen och även drama. I essän finns alla litterära möjligheter för att belysa ett ämne och i tonen kan den också ligga nära den poetiska men ändå vara explicit och nästan akademiskt reflekterande, precis som dramatiken.

   För att besvara frågan om ”vad dikterna handlar om” hörde jag alldeles nyligen någon allmänt beskriva mina dikter som ”esoteriska”. Av någon anledning kände jag mig nöjd med den benämningen.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse?
Den kommande hoppas jag! Diktsamlingen ”Förnimmelser” utkommer snart på det fina lilla Malmö- och Uppsalabaserade Vendels förlag.

Skriver du på något just nu
Ja, massor. Det positiva med pandemin är i alla fall att den har frigjort efterlängtad tid för skrivande. Allt icke-nödvändigt som man förr ”måste göra”, kan numera strykas nästintill smärtfritt, och vips står snart två nyskrivna diktsamlingar färdiga.

Hur ser en vanlig arbetsdag för dig som författare?
Den bästa dagen är den blanka, när man kan skriva direkt efter uppvaknandet, då sömn och drömmar har polerat tänkadet intill skinande och inget annat pockar på. Den sämsta är när man springer än hit än dit mellan husmodersysslor och brödföda och undrar vad Rilke gjorde för att få en inbjudan till slottet Duino, haha.

Gör du research inför ditt skrivande?
Alldeles för mycket. Även om skriften också sker automatiskt så finns ju alltid en högre önskan om att det inte ska finnas en rad som saknar någon form av intertextuell eller symbolisk dialog.

Var sitter du helst och skriver?
I ett eget rum.

Vad läser du helst?
Skönlitteratur, filosofi, vetenskap m. m. Allt från klassiker till senast utkommna. När det kommer till skönlitteratur har jag den senaste tiden försökt att läsa hela författarskap snarare än enstaka titlar. Läser mycket fransk litteratur, ständigt på jakt efter något spännande att översätta. Har just beställt en hel hög av Sylvain Tessons böcker.

Svenska romaner läser jag mest genom arbetet som litteraturkritiker.

Favoritförfattare? Vilka författare inspirerar dig?
Bachelard, Berthes, Camus, Cixous, Dickinson, Duras, Ernaux och så vidare på så vis alfabetet ut.

Finns det någon annan författares bok, som du gärna hade skrivit?
Ett oändligt antal. Sagans ”Bonjour Tristesse” kanske, eller Gloria Gervitz ”Migrationer”.

Något annat vi borde fråga om?
Samma fråga som till alla andra konstutövare – ”men varför hålla på?”