Hej Månadens medlem, skulle du vilja presentera dig för oss?
Jag heter Margareta Engström och är 71 år. Jag är Uppsalabo sedan 1986 då jag flyttade hit för universitetsstudier och sedan blev kvar. Stan är vacker och trevlig och det är livgivande med alla studenter. Det är nära till Stockholm och framför allt till Arlanda för att komma ut i världen. Arlanda har också varit min arbetsplats till 2018 då jag gick i pension. Jag är född i Hälsingland och jag delar min tid mellan Uppsala och Söromåsen, där min särbo har hus. Förutom att skriva älskar jag att odla och se saker växa upp ur jorden. Gärna vackra blommor och goda grönsaker. När man påtar i jorden under solskenet kan man tänka ut kommande skrivprojekt. När jag inte skriver och odlar, lär jag mig nytt, ex vis språk eller filmmanus. På vintern lägger jag gärna pussel.

Vad utmärker dina böcker?
Jag skriver mörka romaner. Där finns konflikter på många plan och gärna får några av karaktärerna uppleva sig vara missförstådda av alla. De perfekta fasaderna intresserar mig också. Det visar sig att de ofta döljer något skav som behöver komma upp till ytan och det dolda är alltid spännande att ta fram i en roman.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse för dig?
De tre böcker jag skrivit hör ihop och de betyder lika mycket för mig, men på olika sätt. Den första Mörker handlar om ett par som hyr ett avlägset torp i en hälsingeskog och ramlar rakt in i en otäck släkthistoria. Den andra boken heter En annorlunda syster och utspelar sig till viss del på 60-talet. Den tredje delen, Skamhuset gör nedslag i 30-talet, men även i nutid och handlingen är delvis flyttad till Frankrike, mitt själsliga hemland som jag har älskat sen min första skolresa. Den första romanen Mörker betyder mycket för att det var den första. Den andra för att jag fascinerades av romanens huvudkaraktär. Den tredje för att jag fick knyta ihop alltsammans och se till att försoningen kom. Även om jag skriver mörkt ser jag till att det i slutet finns åtminstone någon stråle av hopp som människorna kan haka fast Samtliga böcker är utgivna på ett hälsingeförlag: Bokförlaget K&R.

Vad skriver du just nu?
Alldeles för mycket och är splittrad på många projekt som jag tycker är roliga. Bokprojektet utspelar sig även denna gång i hälsingemiljö med en uppsjö av olika karaktärer. Tidvis otroligt rolig att skriva och andra dagar väldigt tung. Då brukar jag varva med filmmanus. Hittills har det blivit två och jag har i dagarna skickat det ena till utvärdering. Men många projekt som jag har synopsis klara till, väntar i
bakgrunden och jag hoppas att de hinner hamna i manusform och förhoppningsvis som böcker eller till och med film.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag vet hur jag vill att den ska se ut: kaffe, skrivande, lunch, promenad, skrivande, middag och sen en film på kvällen. Men så är det sällan. De gånger jag skriver bäst är när jag har en deadline hängande över mig. Och om ingen ger mig den, så sätter jag upp en själv. Sen lyder jag ju inte alltid. Jag är en första klassens prokrastinerare och tycker många gånger att allt kan skjutas upp både en och två gånger tills att det inte går längre. Men skrivet blir det ju på ett eller annat sätt.

Vilka författare inspirerar dig, och varför?
Det är så många. Jag har verkligen svårt att välja eller rangordna dem. Men Ursula LeGuin, Valerie Perrin, Katherine Pancol, Sara Stridsberg, Jonas Karlsson, Lina Nordquist och Maria Ernestam är några av alla favoriter. Jag har nog minst ett trettiotal till.

Finns den någon annan författares bok du gärna skrivit?
Jag är sällan avundsjuk på andra författare, jag är ofta bara tacksam att jag lever i en tid där jag får läsa deras böcker. Men jag minns att Nikes bok av Agnes Lidbeck var just en sådan där man hämtar andan mellan meningarna och önskar att man själv formulerat sig just så.

Jag läser ofta och mycket, men när jag skriver läser jag inte favoritförfattare, eftersom
jämförelsen sällan hamnar till min fördel och ska man få ur sig något gäller det att
skriva och inte jämföra sig.

Det som kan tilläggas är att jag f n är en av revisorerna i Uppsala Författarsällskap.
Jag älskar siffror nästan lika mycket som ord och ett bokslut är också en berättelse,
men i en annan form.