Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag heter Christina Wahldén, är journalist i botten och skriver också böcker för framför allt barn och unga. I 25 år arbetade jag på Svenska Dagbladet, under tio år var jag kriminalreporter där. Många av mina böcker handlar därför om företeelser som inte alltid är lagliga.
Jag är gift, har tre barn, bor i Uppsala. Gillar trädgårdar. Längtar ständigt till Australien.

Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
– Det känns bra, även om det alltid är en oro innan man vet hur den tas emot av läsarna.

Vad utmärker dina böcker?
– De utgår ofta från verkligheten. Sedan är själva berättelsen fiktiv. Den skulle ha kunnat hända, men jag tycker att fiktion ger en större frihet än ett dokumentärt berättande. Jag behöver inte ta hänsyn till verkliga personer då. Böckerna utspelar sig för det mesta i nutid. Många av dem har huvudpersoner som är flickor, men att det har blivit är inget jag har tänkt ut i förväg utan det har bara blivit så. Mina böcker är inte så långa, vilket gör att personer som inte gillar att läsa ändå kan ta sig igenom dem.

Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– Det beror ju på vem man frågar. Mina böcker för unga vuxna förknippas ofta med elände och svåra ämnen som sexualbrott, hedersrelaterat våld och självmord.
Jag tänker att den bok som kan få en utsatt person i verkligheten att förstå att andra kan ha varit med om liknande saker tidigare och ändå klarat sig bra har betydelse. Eller om en person som aldrig tidigare har läst en hel bok ändå gör det, då har det också betydelse.
För min egen del är det kanske ändå min debutbok Kort kjol som har haft störst betydelse. Den lyfte frågan om våldtäkt och vems ansvaret är och den har diskuterats av tusentals tonåringar. Trots att den är snart 17 år gammal är det den av mina böcker som lånas ut mest på biblioteket: 2013 lånades den ut 10 000 gånger.

Varför skriver du för unga vuxna?
– Jag gillar det faktum att unga människor inte är färdiga. De är villiga att ompröva både sig själva och andra, de är formbara och öppna för samtal. Det är en dynamisk och nyfiken målgrupp. En dag ska de ta över världen.
Vuxna läsare är kanske mer låsta i vilka de tror att de själva och andra är.

Vad skriver du på just nu?
– Jag har precis lämnat ett manus till en barnbok som kommer ut i vår. Så tvättar jag text till den ungdomsbok som kommer ut i höst. Där prövar jag att byta genre och den nya text jag skriver nu är en andra del till den ungdomsboken. Det låter kanske kryptiskt, men kommer att få sin förklaring i augusti när den första boken kommer ut. Och så har jag några böcker på lättläst svenska som jag håller på och faktagranskar.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Jag lämnar vårt yngsta barn på dagis, kommer tillbaka hem vid nio och skriver fram till lunch. I bästa fall skriver jag lite till efter lunch och sedan svarar jag på mejl och håller kontakten med skolor som jag ska besöka. På eftermiddagen hämtar jag på dagis. Sedan blir det middag och andra praktiska saker. Ofta sitter jag någon timme på kvällen och svarar på mejl. Men skriva ny text gör jag helst på förmiddagen när jag är pigg.

Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
– När jag fortfarande arbetade som nyhetsreporter fick jag ju researchen på köpet. Då uppstod ofta böckerna ur allt det material som inte riktigt fick plats i tidningen. Även om mina böcker är korta så är de ändå längre än vad en tidningsartikel är. Nu när jag är författare på heltid kan en tidningsnotis fånga mitt intresse. Det händer att jag beställer intressanta domar och läser för att få bättre kunskap om något eller att jag intervjuar någon som har särskilda kunskaper. Sedan när jag ska skriva boken måste jag ändå få allt att smälta samman. Som läsare ska man inte känna några skarvar utan berättelsen måste hänga ihop.
Researchen nu sker ofta parallellt med själva skrivandet. Jag läser ofta fackböcker på kvällen innan jag somnar.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Ofta författare som skriver om verkligheten. Inte sällan författare med en journalistisk bakgrund. De som överraskar mig och berättar saker som jag inte visste tidigare. De som öppnar världen. På senare år har många författare från Afrika eller Asien blivit framgångsrika. Där får jag besöka miljöer jag inte kände till men samtidigt se att människor är sig ganska lika var de än bor. Bra exempel på det är Chimamanda Ngozi Adichie från Nigeria, Khaled Hosseini från Afghanistan, Kiran Desai från Indien och Julie Otsuka från USA men med en familjebakgrund i Japan.
Skriver man för unga är JK Rowling omöjlig att komma runt. Hon har fått miljoner barn att ligga vakna på nätterna och läsa tegelstenstjocka böcker om en liten pojke med magiska krafter. Så barn kan läsa om de vill, om det är tillräckligt spännande. Hennes vuxenbok Den tomma stolen har ett otroligt starkt socialt patos som gör den till plågsam men viktig läsning. Det är återkommande teman hos henne om utsatta barn som samhället inte förmår skydda. Där känner jag väl igen en del av mina egna berättelser.
Ibland behöver man också tröst när man arbetar med mycket elände. Då kan man behöva vänliga berättelser som Alexander McCall Smiths böcker om Mma Ramotswe i Botswana. Jag gillar miljöskildringen som inte är ett dugg exotiserande trots att det hade kunnat vara lockande.
En annan stor inspiration är dramatiker och hur de skriver. Bäst i branschen är förstås Mr Shakespeare. Både språkligt men också hur han hanterar intensiteten i det han berättar: går in i scenen så sent som möjligt och lämnar den så tidigt han kan, för maximalt driv framåt. Där kan man lära sig mycket rent dramaturgiskt.
Svenska dramatiker som betytt mycket för mig är förstås Lars Norén och Kristina Lugn. Helt olika, men ändå suveräna.

Vad tycker du om ungdomsbokens ställning i Sverige i dag?
– Den har en sorgligt svag ställning. En förändring till det sämre som har skett under det senaste decenniet är att de flesta redaktioner inte längre har regelbunden bevakning runt ungdomsböcker (samma sak gäller för barnböcker). Utrymmet och skribenterna har skurits ner, delvis på grund av de förändringar som media genomgår. Ungdomsböcker blir sällan eller aldrig recenserade av professionella kritiker. Där har i stället bokbloggare stigit fram, men de har väldigt skiftande kvalitet.
Jag retar mig på vuxenvärldens förvåning och upprördhet över att barn och unga har så dålig läskunnighet och läsförståelse idag. Hur kan vi vara så förvånade när vi hela tiden visar unga att de inte är viktiga och att deras böcker inte är viktigt? Det är ju till exempel inte ovanligt att kritiker som skriver om barnböcker har som främsta merit att de har barn själva. Det ger ett okritiskt och okunnigt perspektiv.
SVT:s Babel har på senare tid fått kritik för att de nästan aldrig diskuterar barn- och ungdomsböcker, undertexten är att sådana böcker inte är fina eller viktiga nog. Röster har höjts för ett helt egen Babel för barn- och ungdomslitteratur, det tycker jag vore på sin plats. Det skulle bredda tilltalet och också höja nivån på samtalet om vad böcker för barn och unga är eller kan vara.
Man kan också fundera på hur det är möjligt att Augustpriset har en och samma kategori för barn- och ungdomsböcker i stället för att dela dem i två. 2014 var fem av sex nominerade bilderböcker men segraren var en ungdomsbok. Det är inte rättvist för någon. Också när man tittar på bevakningen av Augustpriset visar att vuxenkategorin får nästan allt utrymme, medan fackbok får lite mindre och barn- och ungdomsböckerna ofta bara får några rader.
Under bokmässan 2014 hade Dagens Nyheter en stor nyhet om att bokbranschen gick väldigt dåligt och att försäljningen hade gått ner. Rubriken löd ”Säljras för böcker”.
I textens allra sista mening står dock följande: ”samtidigt som den totala bokförsäljningen minskade med 5,4 procent ökade försäljningen av barn- och ungdomslitteratur med 7,9 procent.”
En talande bild av värderingen av barn- och ungdomsböcker. DN:s text hade alltså kunnat vändas om helt och hållet och i stället handlat om hur försäljningen ökat.
I slutet av januari 2015 kan man dock läsa följande rubrik i DN:
http://www.dn.se/dnbok/okad-forsaljning-av-barn-och-ungdomsbocker/
Försäljning av böcker för barn 9–12 år ökade med drygt 19 procent förra året. Den kraftiga ökningen beskrivs endast i en kort notis.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Haha, ja, det gör det förstås! Jag hade väldigt gärna skrivit Boktjuven, den tycker jag mycket om. Men nu är den av Markus Zusak.
Eller vilken bok som helst av Tim Winton, han är en australisk författare verksam i västra Australien som skildrar havet på ett makalöst sätt. En favorit är Blueback, om en pojke och en mytisk stor fisk.
Två andra titlar som jag gärna hade skrivit är The Secret Gardener och Tinker, Tailor, Soldier, Spy. John le Carré får en att känna sig smart som läsare. Jag gillar sättet som han skildrar internationella relationer och hemliga agendor på.