Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag föddes 1946 i Teheran, Iran, med andra ord direkt efter kriget och under en turbulent tid, dessutom i en familj med en far som var respekterad författare ute i samhället, en diktator inom familjen men samtidigt ytterst mån om vår utbildning. Följaktligen gick jag och några av mina syskon under några år i en skola för aristokratiska barn med engelska som huvudspråk och armeniska lärare där vi sjöng julsånger och letade påskägg! Jämfört med de andra barnen gällde vi som underklassbarn. Något senare gick jag på vanliga statliga skolor, vilket spädde på diskrepanserna i mitt liv.
Denna situation, full av motsägelser, gjorde att jag vid tio års ålder började leta efter en lösning på min världs alla problem. Den lösning som jag fann var att framhålla profeten Mohammeds liv som en spegel för att alla runtomkring, särskilt min far, skulle lära sig ett bättre beteende. Endast tio år gammal började jag i smyg skriva Mohammeds biografi. Två år senare var boken klar och upptäcktes av min far som började utnyttja den till max! Boken fick mycket uppmärksamhet, men sålde knappt och var snart bortglömd. Idag finns ett enda exemplar av boken kvar.
Jag fortsatte sedan skriva om shiiternas första imam Ali, en bok som aldrig lämnade det handskrivna stadiet. Den påbörjade författarkarriären avstannade för en lång tid framöver.
1964 avslutade jag gymnasiet och åkte till Tyskland för att studera. Med tiden blev jag auktoriserad översättare och tolk. Samtidigt kom jag in i den vänsterrörelse som kännetecknade slutet av sextio- och början på sjuttiotalet, så småningom också in i den iranska oppositionella studentrörelsen där jag sedermera blev deras tidningsredaktör.
1979 kom det till den islamiska revolutionen i Iran och jag återvände och fortsatte som vänsteraktivist även där. 1981 hamnade jag, tillsammans med hundratusentals andra, i politiskt fängelse med tortyr och avrättningar på dagordningen. Jag slapp med nöd och näppe avrättning men inte tortyr. Fem år senare var vänsterrörelsen nedslagen och jag sattes, tillsammans med många andra, på fri fot. Jag ville fortfarande inte lämna landet, men min familj hade redan flytt till Sverige och småningom kom jag efter.
Under mina 27 år i Sverige har jag arbetat som universitetslärare, högstadielärare, översättare och projektledare. Slutligen återvände jag till mitt första ”jobb” och blev åter författare – och poet.

Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
– Skapelsekanal i mellanvärlden återspeglar en del av min inre och yttre värld. Min kärlek till naturen, till livet, till kvinnan, till medmänniskorna finns där. Glädje och sorg, liv och död, hemlängtan, brutalitet och hängivenhet, musik, smärta och slutligen död finns där, och så min livsfilosofi förstås.

Vad utmärker dina böcker?
– Min författarkarriär har varit mycket spretig. Först kom biografin om Mohammed. I Tyskland översatte jag Staten, en bok av Lenin (föregångare till Stat och revolution) och några tekniska böcker. Åter i Iran skrev jag en forskningsrapport om den iranska stålindustrin. I Sverige skrev jag, tillsammans med Anna Franklin, Den osynliga litteraturskatten om författare som är bosatta i Sverige men skriver på andra språk än svenska och nu senast min diktsamling.
Jag kan inte hitta någon röd tråd, varken genom mitt liv eller genom mitt författarskap – utom det eviga sökandet, men vem kan inte säga det?

Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– I och med att mina fåtaliga böcker är så pass olika är det inte möjligt att besvara den frågan heller.
Mohammeds liv skulle kunna ha en stor betydelse idag då den har skrivits med ett barns oskyldiga ögon och skulle kunna avslöja mycket av de lögner som sprids.
Den osynliga litteraturskatten verkar än idag, sex år senare, fortfarande vara den enda bok som de senaste tio–femton åren har skrivits om ämnet.
Min diktsamling har fått en del fina recensioner och berör vitt skilda teman.

Varför skriver du poesi?
– Ända sedan tidig barndom har poesi och klassisk musik varit min själs näring. Men det var först under mitt liv i Sverige som jag började skriva poesi på allvar. Med tiden blev svenskan mitt språk, den omgivande naturen och världen mina referensramar. Följaktligen skrev jag också nästan uteslutande på svenska.
Dikterna kommer till mig när de behagar. Ibland i form av några ord, ibland som en idé, ibland inspirerade av ett musikstycke, en tavla eller av livet.
Dock har det nu mest blivit prosa.

Vad skriver du på just nu?
– Under min flykt från Iran till Sverige fick jag vänta i Istanbul ett par månader. Där såg jag en dag på teve hur Berlinmuren (som jag hade passerat så många gånger tidigare) slogs sönder. Då förstod jag att det inte var bara jag som hade förändrats och att mina tankar inte bara var hjärnspöken.
Jag skriver om min tid i fängelse, men inte bara som memoarer utan också om all den förändring som jag genomgick inombords och senare visade sig pågå även i världen utanför.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Jag skriver mest på natten, även om drömmen finns att byta till dagen.

Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
– Genom en process som jag vill kalla för kristallisering.
Läsa, forska, intervjua, skriva ut delar av intervjuerna, leta fram guldkornen och låta hjärnan kristallisera det hela till en text som sedan breds ut på papper eller på dataskärm. Sedan gäller det att syssla med efterarbete, rensa och tvätta rent kristallerna.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Hafez och Sa’di har gett mig det persiska språkets oändliga skönhet.
Ferdowsi och Homer har gett mig epikens starka kraft.
Mewlana (Rumi) och Tranströmer har gett mig mystikens ofattbara djup.
Camus, Sartre och Kafka har gett mig en blandning av absurditet och meningsfullhet.
Brecht har gett mig en blick för dem som står nere och dem som står uppe.
Tolstoj och Gandhi har öppnat mina ögon.
Och den klassiska musiken har varit juvelen i kronan.

Vad tycker du om poesins ställning i Sverige i dag?
– Som upphovsman till Poesi utan gränser, poesitävlingen för skolungdomar i Uppsala län, imponeras jag av ungdomarnas poesi. Under de sju år som tävlingarna har pågått har dikterna nått allt högre höjder. Särskilt de senaste två åren har en del av dikterna haft ett djup som är slående. Titta gärna under www.poesiutangranser.se.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Det vore förmätet av mig att jämföra mig med de ovannämnda. Men om jag ska nämna någon så väljer jag Pia Tafdrup.