Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag heter Ak Welsapar och är författare till mer än 20 böcker. Jag var medlem i sovjetiska Författarförbundet och Journalistförbundet som jag uteslöts från 1993 på grund av min kamp för miljön samt yttrandefrihet och grundläggande demokratiska rättigheter, som gjorde mig till en obekväm person i Sovjetunionen och sedan i självständiga neostalinistiska Turkmenistan. Den turkmenska regimen uteslöt mig ur båda organisationerna. Regimen straffade mig hård för att statuera ett exempel på vad som inte var tillåtet. Turkmenska författare skrämdes djupt och förlorade allt. Idag finns inget Författarförbund i Turkmenistan. Sensmoralen av sagan är enkel – man ska kämpa mot den onda!
Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
– Jag är mycket nöjd med den!
Min senaste bok Legenden om Aypi är en historia som handlar om en turkmensk kvinna som avrättades under den mörka medeltiden. Den problematik som jag tar upp i boken är tyvärr ytterst aktuell i dagens Turkmenistan, eftersom regimens syn på turkmenska kvinnor knappt har förändrats. Romanen Legenden om Aypi, som i februari huvudsakligen prisades med Uppsala läns Landstings kulturstipendium, visar att historier om enskilda öden och tragedier för länge sedan än i dag griper an människan och gör dessa händelser och känslor universella för alla människor, oavsett land eller ideologi!
Vad utmärker dina böcker
– Mina böcker handlar i huvudsak om individens kamp för sitt mänskliga värde i totalitära miljöer. Människor, som bor i samhällen där det fria ordet och fri opinionsbildning inte tillåts verka, utan bevakas av en repressiv maktelit, har en större benägenhet att acceptera villkoren som de lever under, eftersom regimens makt och hot om repressalier innebär ett alldeles för stort riskprojekt. I dessa miljöer där utsiktslöshet är den allmänna uppfattningen, går politisk apati att finna. Det största hotet mot totalitära regimer är när dess medborgare börjar bli intresserade av politiskt engagemang och börjar ställa frågor. Jag försökte återspegla detta i romanen Kobra…
Min inspirationskälla till alla mina böcker har varit självaste livet. När jag skapar persongallerier – de mänskliga karaktärerna – baserar jag dem framför allt på mina egna livserfarenheter och mina egna känslor, det vill säga min historia i organiskt förhållande gjuts in i mina böcker. Och den källan tar aldrig slut, tvärtom blir den rikare med tiden.
Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– För mig –alla. Annars skulle jag inte skrivit dem.
Du skriver i olika genrer och översätter också. Varför gör du så?
– Varje genre i mitt författarskap har sin plats.
Vad skriver du på just nu?
– Jag skriver på en roman. Den romanen omfattar tre länder – Sverige, Ryssland och Turkmenistan.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Jag lägger mig sent, vilket jag har kämpat emot hela livet, eftersom jag tycker att man inte ska lägga sig så sent som jag gör. Däremot vaknar jag tidigt. Under dagen dricker jag mycket grönt te, äter frukt och grönsaker och mindre och mindre kött för varje år!
Jag frilansar, skriver och varje timme gör jag 5–10 minuters gymnastik. Jag tar långpromenader flera gånger i veckan, annars är det bara Jan Guillou som får representera den vältränade författaren!
Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
– För mig det är lika intressant att samla fakta och skriva, kanske på grund av att jag är en skolad journalist från början.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Fransua Rable och Nikolaj Gogol. Eftersom en av dem är ytterst rolig och den andra är både rolig och kontroversiell. Jag saknar en författare någonstans mellan dem och försöker bli den författaren själv… Ibland ser jag den saknade författaren tydligt, ibland börjar den övergå till en mer otydlig figur, men försvinner i alla fall inte. Jag kämpar hela tiden för att hålla den författaren framför mig i min fantasi för att övervinna epoken vilken jag lever i.
Vad tycker du om ställningen för översatt litteratur från Turkmenistan m fl f d sovjetiska republiker i Sverige i dag?
– Översatt litteratur från Turkmenistan är bara representerade av mina böcker på svenska och böcker som ges ut av Gun Förlag. Författarna från andra förre detta sovjetiska republiker är inte heller bättre företrädda här i Sverige. En förklaring till varför det är så få böcker som översatts från f.d. Sovjetunionen är att det traditionellt i Sverige har översatt författare som skrivit på ryska. Ryssland fortsätter att dominera intresset från Sverige och övriga västländer varför intresset för de f.d. sovjetrepublikerna hamnar i skuggan.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Gärna Don Quijote, om jag vore Miguel Cervantes!