Hej månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är dotter till en judisk kvinna som överlevde Förintelsen. Jag har två svarta barn och två svarta barnbarn. Jag heter Susanne Levin och föddes i Uppsala den 23 april 1950. Min uppväxt på gården till Ohlins sockerbageri, i farfars stora lägenhet på Linnégatan 3, kom att betyda mycket för mitt författarskap.
Vad utmärker dina böcker?
Jag debuterade sent; inte förrän 1994 men då med Leva vidare, en barndomsskildring från en då okänd judisk sfär här i Uppsala. 1996 följde en fortsättning, Som min egen, en roman som gestaltar främlingskapets villkor och som har ett starkt adoptionstema.
När kom din senaste bok och vad kan du berätta om den?
Hösten 2003 kom det som är min senaste bok. Skriver dig till liv igen. En författare skriver sig tillbaka till sin ungdom och den första kärleken. Berättelsen utspelar sig i Grez-sur-Loing och i Uppsala. Huvudpersonerna är en vilsen judisk flicka och en överbegåvad homosexuell pojke, som vill bli jude. De båda möts på Katedralskolan.
Vilken av dina böcker har haft störst betydelse?
Samtliga böcker som jag har skrivit bygger på självbiografisk grund och har givits ut på bokförlaget Natur och Kultur.
År 1998 kom Suggan i dômen. Romanen gestaltar judiskt liv i Uppsala nu och genom historien. Det här är den av mina böcker som har rört upp flest känslor hos mina läsare. Två år senare, 2000, kom Tillbaka till Királyutca, som bygger på en resa min mamma och jaggjorde till Ungern. Mamma deporterades till Auschwitz från sin hemstad Pécs när hon var 22 år. Först när hon var 76 år återvände hon tillsammans med mig. Synd att boken inte har blivit översatt till ungerska. Den har aldrig varit mer aktuell än nu.
Vad skriver du på just nu?
Sedan min senaste bok kom ut har jag arbetat på flera bokmanus. De har tyvärr inte publicerats. Men nu har jag ett manuskript som betyder mycket för mig och som jag på ett eller annat sätt vill se publicerat.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Från debuten och fram till min pension ägnade jag mig åt skrivande vid sidan av mitt arbete som lärare i svenska och religion i gymnasieskolan. Men periodvis kunde jag vara tjänstledig eftersom jag hade lyckan att få uppbära flera fina stipendier både från Sveriges Författarförbund och Uppsala Läns Landsting.
Under flera år medarbetade jag som frilansskribent på Uppsala Nya Tidning, där jag framförallt skrev kulturkrönikor. Litteratur har alltid betytt mycket för mig. Från ungdomen och nu in i ålderdomen.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
Den författare som stått mitt hjärta närmast var och förblir Pär Lagerkvist.
Något annat som du vill ha sagt?
Till Förintelsens minnesdag 2015 visades för första gången De blev våra mödrar, en dokumentärfilm som jag och filmteamet ”Skaparkraft” arbetade med i många år. Den har sedan dess visats varje år på Fyrisbiografen, för att hedra Förintelsens offer.
Jag fyller snart sjuttio år och lever tillsammans med min funktionshindrade dotter och vår lilla hund. Min man sedan 37 år tillbaka avled i lungcancer och naturligtvis påverkade hans sjukdom och död mitt liv och mitt skrivande och gör det alltjämt trots att det nu är tio år sedan. Jag vet att det jag har skrivit är viktigt och önskar att det inte skall falla i glömska. Min starkaste drivkraft har varit och förblir att berätta utifrån min unika livserfarenhet.