Maj månads medlem väger ordens valörer i sitt skrivande, ett skrivande som
ofta handlar om kvinnors historia.

Hej Månadens medlem, skulle du vilja presentera dig för oss?
Jag heter Birgitta Meurling och är professor i etnologi vid Uppsala universitet. Mina första nitton år tillbringade jag i Norrköping, där min pappa var präst och min mamma lärare i engelska och tyska. Hemmet var rikt på böcker, inte minst sedan vi ärvt delar av min boksamlande morfars bokbestånd. Läsande och skrivande var en självklar del av mina föräldrars liv, både professionellt och privat. Min mamma var mycket noga med hur man uttryckte sig i tal och skrift och framhöll vikten av att ”ha sinne för ordens valörer”.
 
Vad utmärker dina böcker?
Som etnolog har jag förmånen att kunna skriva vetenskapliga texter på ett sätt som inte enbart vänder sig till mina akademiska kolleger. Men på senare år har jag även ägnat mig åt att skriva populärvetenskapliga och mer essäistiska texter, som vänder sig till en bredare publik. Jag är historiskt intresserad och har ofta skrivit om kvinnor och kvinnors livsvillkor. För mig är språket och formuleringarna viktiga (studenter och närstående kan nog uppfatta mig som onödigt petig därvidlag).
 
Vilken av dina böcker har haft störst betydelse för dig?
Den viktigaste boken är nog min avhandling, Sarons liljor? En etnologisk studie av prästfruars könskonstituering (1996), eftersom den ledde in mig på min yrkesbana som forskare och universitetslärare. Sedan finns det andra böcker som varit viktiga på helt andra sätt, t.ex. antologierna Varför flickor? (2003, om ätstörningsproblematik), Tillsammans (2019, om Damsällskapet Concordia) och den senaste boken, som jag berättar om nedan.
 
Berätta om din senaste bok?
Den senaste boken, Min mormor. Kvinnoliv i en annan tid (2023), har jag skrivit tillsammans med tre kolleger. Boken har haft en ganska lång tillkomsttid, eftersom vi har arbetat med den vid sidan om våra ordinarie arbetsuppgifter. Två av oss, Katarina och jag, bor i Uppsala, medan Annika bor i Göteborg och Marianne i Umeå, så det har blivit många zoommöten. Men det har varit väldigt roligt att arbeta med detta manus. Vi har nämligen skrivit om våra mormödrar, som var födda omkring sekelskiftet 1900 i olika delar av landet och med olika social bakgrund. Mina medförfattare har alla haft en nära relation till sina mormödrar, medan min mormor Esther dog sju år innan jag föddes. Därför har det varit något av en utmaning att skriva om henne, men tack vare muntliga berättelser, brev, dagböcker, arkivkällor och foton har jag ändå kunnat teckna konturerna av hennes liv. Hon får också själv komma till tals genom utdrag från brev och dagböcker.
 
Vad skriver du just nu?
Just nu skriver jag på en artikel om sanatorieliv under 1900-talets första hälft inom ramen för ett tvärvetenskapligt forskningsprojekt om svenska sanatorier. Sanatoriemiljön är intressant på många sätt, bland annat eftersom sanatoriet blev ett slags samhälle i samhället där både patienter och ofta även personalen bodde. För närvarande arbetar jag också tillsammans med två kolleger med en jubileumsskrift, som vi hoppas skall komma ut under nästa år.
 
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Oftast går jag upp tidigt och beger mig till min arbetsplats i Engelska parken, där undervisning och möten väntar. Under undervisningsfria perioder beger jag mig till något bibliotek eller arkiv, kanske fältarbetar (gör intervjuer, studerar fysiska miljöer) eller sitter på mitt kontor och skriver. Jag arbetar också en del på mitt hemmakontor. Före pandemin åkte jag regelbundet till Rom och Svenska institutet för forskning och skrivande. Pandemin satte stopp för det, men nu hoppas jag att kunna åka till institutet snart igen.
 
Vilka författare inspirerar dig, och varför?
När jag gick på mellanstadiet hittade jag i en bokhylla i sommarhuset Birgit Th. Sparres romaner om gårdarna runt sjön. Jag slukade dem och skrev till och med brev till Birgit och uttryckte min beundran. Glädjande nog fick jag svar från henne. Vi korresponderade under några år. Jag kan väl inte påstå att hennes böcker har inspirerat mig i mitt skrivande som vuxen, men hon var kanske något av en författarförebild när jag var på väg in i tonåren. Då läste jag också systrarna Brontës romaner, liksom Alice Lyttkens och Selma Lagerlöf. Det fanns mycket smått och gott i bokhyllorna både hemma i stan och på Ekudden vid Glan. Dessutom var bokrean i februari en höjdpunkt. Då köpte jag både klassiker och nyare romaner. Minns att jag läste en hel del John Steinbeck när jag gick på högstadiet, Moa Martinson icke att förglömma. Jag och min bästa vän läste med stor behållning Mor gifter sig-trilogin, där vi kände igen oss i många av Norrköpingsmiljöerna.
 
Finns den någon annan författares bok du gärna skrivit?
Det finns massor av bra böcker, men någon annans bok skulle jag inte ha velat skriva. Nej, jag vill skriva mina egna – helst så bra som möjligt.
 
Något du vill tillägga?
Som läsare tycker jag om olika genrer (romaner, deckare, biografier m.m.). Kanske är det därför som jag tycker det är roligt och utvecklande att som skribent prova på olika stilar och format.