Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Författare, bosatt i Uppsala sedan 2015, född och uppvuxen i Norrbotten med far- och morötter i det finsktalande Tornedalen.
Publicerat tjugo böcker sedan debuten 1993. Det har blivit dikter, noveller och romaner för såväl vuxna som barn och unga.
Ledamot sedan 2014 i juryn för ALMA (Astrid Lindgren Memorial Award).
Utnämndes till filosofie hedersdoktor vid Luleå tekniska universitet 2015
Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
– I höstas utkom Markus mittemellan, den avslutande delen i en barnbokstrilogi. Ärligt talat känner jag mig inte vidare aktuell med den boken. Dels var det ett tag sedan den kom ut, dels var det just den tredje delen, inget som väckte några stora reaktioner, precis. Men jag är glad för de böckerna (Vero hit&dit, En annan Abbe, Markus mittemellan), jag har själv valt att kalla de böckerna för psykologiska romaner för nioåringar i alla åldrar. Jo, jag är lite pretentiös emellanåt.
Vad utmärker dina böcker?
– Sånt där ska man ju inte svara på själv. Men okej då, ett försök.
Jag debuterade som poet, och gav först ut tre diktsamlingar. Det var nog ingen slump. För min del var själva språket, själva orden, själva formulerandet vägen in i skrivandet. (Skrivandet är för övrigt ett av de fulaste orden jag vet, men synonymerna är skrämmande få.) Uttrycksbehovet kom så att säga före innehållet, språket har därefter alltid kommit i första hand, det brukar också ofta nämnas i recensioner. Men jag har så småningom upptäckt att jag gång på gång återkommer till berättelser om människor (i alla åldrar) som på olika sätt känner sig trängda i den livssituation de befinner sig i, och som söker en egen väg vidare i livet.
Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– För mig personligen torde väl debuten vara den viktigaste, eftersom det blev början på ett nytt liv. Ett liv som jag själv ville leva. Men sen …
Mina första ungdomsromaner breddade mitt tilltal och gav mig mycket uppmärksamhet, många priser, en möjlighet att börja försörja mig på mitt skrivande.
Vuxenromanerna Morbror Knuts sorgsna leende och Vårt värde som båda anknyter till mina tornedalsrötter har betytt mycket kontakt med läsare i form av mail och brev och samtal vid framträdanden.
Bilderboken Månkan och jag har en hemlighet betydde ett slags smak på poesin igen.
Ja, några exempel.
Varför skriver du för barn och unga?
– Jag skriver för såväl vuxna som barn och unga. Varför skulle jag inte?
Vad skriver du på just nu?
– Försök inte.
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– De dagar jag arbetar med mitt skrivande (återigen detta fula ord), börjar med frukost och promenad. Sedan sitter jag vid datorn åtminstone fram till lunch vid ett-tiden. I enstaka fall skriver jag också på eftermiddagen, men oftast gör jag annat då – vilar, läser, administrerar, promenerar, förbereder middag …
Uppdraget i ALMA-juryn tar mycket tid. Under halva året viker jag en eller flera dagar i veckan för läsning.
Jag reser förstås en del också, besöker skolor och bibliotek över hela Sverige, det tar mycket kraft, orkar inte med så mycket annat då än att sluka radioprogram och poddar.
Jag arbetar ganska ofta även på helgerna, men aldrig på kvällar. Då tränar jag. Eller vilar.
Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
– Research är inget stort kapitel i mitt arbete. Tar saker lite efterhand som frågeställningar dyker upp. Arbetar överhuvudtaget mer intuitivt än planerat.
Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Också mitt läsande är väldigt intuitivt. Låter infall och slumpen och recensioner och böcker som hamnar i mina händer få styra mig. Men ett exempel:
Sommaren 2014 låg äntligen Eyvind Johnsons romansvit om Olof framför min näsa. Vilken lycka! Det språket! Den tonen! Den lättheten! Det avlyssnandet! Den iakttagelseförmågan!
Vad tycker du om ungdomsbokens ställning i Sverige i dag?
– Oj, oj, oj, vilken gigantisk fråga. Vi berömmer ju oss ofta om att ha en stark tradition av god litteratur för barn och unga i Sverige, och det finns förstås en hel hoper författare som har lagt grunden för det. Men kommersialismen har numera ett starkt grepp om barn- och ungdomsböcker, och en viss rätt stark förväntan finns också på att barn och unga också ska fostras av läsning (eller bara träna läsning). Som jag ser det finns det ett stort behov av mer fokus på litteraturen som konstform – i själva böckerna och i samtalen om dem.
Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Loranga, Masarin och Dartanjang. Men Barbro Lindgren hann före. Hon har hunnit före i det mesta.