Månadens medlem juni, juli, augusti 2017: Leonardo Rossiello Ramírez

Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är född i Uruguay för 64 år sedan och har bott i Sverige i 39 år. Jag har tre barn, skrivit och publicerat sex novellsamlingar, tre romaner och tre diktsamlingar, alla skrivna på spanska, och har ett par, tre nya verk på gång. Även om man i vanliga fall inte säger t ex ”invandrarrörmokare” eller ”invandrarkock” tål jag att kallas för ”invandrarförfattare”.

Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
Nja, i Sverige är det svårt att bli aktuell med en bok som inte är skriven på svenska vilket inte minst beror på de kostnader en översättning från spanska till svenska innebär. Trots detta känns det tillfredsställande med min senaste novellsamling, Mejor me despierto (ungefär Bäst jag vaknar, 2016).

Vad utmärker dina böcker?
Som jag ser det är det tre karaktärsdrag, som utmärker mina böcker, vilka jag nog delar med många av mina kollegor: frågan om huruvida människan har en fri vilja eller om det är så att det som händer, på något vis, är förutbestämt, att varenda rad är genomtänkt även om jag inte alltid skulle kunna stå för resultatet och att våra texter, skönlitterära eller ej, inte sällan är tillkomna under sömlösa nattimmar.

Vilken av dina böcker har eller har haft störst betydelse?
Så som en förälder älskar sina barn lika mycket, har det varit för mig med mina böcker. Alla har på sitt sätt betytt mest. I övrigt har den internationella spridningen betytt en hel del för mig. I skrivande stund gäller detta romanen Aimarte, som hittills har publicerats i Colombia, Uruguay och i Italien. I Colombia tillerkändes min roman ett prestigefyllt litterärt pris, Premio Álvaro Cepeda Samudio.

Hur hanterar du växelspelet mellan forskaryrket och skrivandet?
Någon politiker, kanske var det Olof Palme, sade: ”Ett helvete i taget”, men även om det låter utsökt enkelt går plattityden i praktiken inte att tillämpa. Att t ex skriva en artikel för en vetenskaplig tidskrift kan ta månader i anspråk, men detsamma gäller för en novell. Det säger sig självt att den ena genren inte kan ersättas av den andra utan andningspaus och tempusbyte. Litteraturvetenskap, som är min akademiska hemvist, och skönlitteraturen skiljer sig som dag och natt vad gäller tankeverksamhet. Därför får man arbeta med dem under samma dygn fastän under olika tider. Skönlitterära texter skriver jag alltid på kvällar och nätter medan mera vetenskapliga texter vanligtvis föds under arbetsdagens lopp.

Vad skriver du på just nu?
Jag håller på med två romaner, det ena i samarbete med en kollega, via mejl; en historisk roman som är tänkt att bli den andra av en trilogi, med Giuseppe Garibaldi i bakgrunden, samt två diktsamlingar, en traditionell, den andra på prosavis.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag vaknar, duschar, äter frukost, åker till mitt arbete vid Uppsala universitet, undervisar eller forskar, kommer hem och äter middag. Sedan sätter jag mig framför bildskärmen – and just do it – skriver det som jag i förväg har bestämt. Viktigt är att inte skriva mer än planerat, att kunna lägga ifrån mig pennan, när jag egentligen skulle vilja fortsätta. Då finns lusten kvar att gå vidare med texten vid nästa arbetspass. Innan jag somnar läser jag ett och annat, ett romankapitel här eller ett par dikter ur en diktsamling där, som för mig vidare.
När ett råmanus äntligen är klart, gäller nästa fas eller faser: omläsning, gärna högt, därefter saxen och till sist skrivbordslådan, där resultatet får vila under tre, fyra månader innan en ny omgång med nämnda verktyg äger rum varpå jag ber några av mina likasinnade, författarkollegor som erfarna läsare, att ta del av mitt opus. Jag tar in deras synpunkter och bearbetar min text där jag finner det adekvat. Därefter är det tvärstopp och jag säger till mig själv att det är klart för utskick till bokförlag.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Framför allt klassikerna, d v s de vars böcker jag läst och tyckt om. Jag får inspiration av dem därför att de har lyckats lösa problem som jag själv måste lösa, fast på mitt vis. Det kan vara allt från att avgöra vilket eller vilka berättarperspektiv som är bäst för just den aktuella storyn, vilken lyrisk attityd som lämpar sig bäst för just det som jag vill uttrycka i en dikt, eller ett teatraliskt grepp, en situation som påminner om det som jag för stunden brottas med.

Vad tycker du om poesins ställning just nu?
Här i Sverige verkar poesin må ganska väl, med tanke på omständigheterna. Men bättre materiella förutsättningar – till exempel större andel av försäljningspriset för varje bok, förslagsvis 25 % och fler bidrag från samhället för poeterna, skulle kunna få deras blommor att blomma ännu mera.

Vad tycker du om romanens ställning i Sverige i dag?
Jag har intrycket av att det skrivs en del om ämnen som – för mig, det är en smaksak – ter sig mindre intressanta, samtidigt som berättarkonsten är bra eller mycket bra. Men att hur har tenderat att ta över vad finns med i bilden. Det går säkert inte att föra till bevis, det är nog ganska godtyckligt. Eller snarare intuitivt. Men om man skrev lika väl om teman längre bort från det vardagliga, småborgerliga statslivet, så skulle romanen kanske få en ännu högre ställning. Detta skriver jag med all respekt för romanförfattarna, med reservation för undantagen och för de många böcker som jag ännu inte har hunnit läsa. Tja, i ärlighetens namn hade ett bättre svar varit: Jag vet inte riktigt.

Någon annan författares bok som du velat skriva?
Egentligen inte – om man ska tolka frågan bokstavligen. För det hade förutsatt att hen inte hade
skrivit sin bok. Jag må vara något av en egoist, men inte till den graden. Eller så att hen hade plagierat just mig, stackars sate. Nåväl. Den bästa bok som jag har läst och som jag s a s velat skriva är Cervantes Don Quixote.

Är det något annat som vi borde ha frågat om?
Varför inte teatern? Det är en litterär genre av största vikt, inte minst i Norden, med en utomordentligt stark tradition som inte kan underskattas. Och kanske om jag har skrivit för teatern. Då hade svaret blivit: Ja, det har jag! Monologen Armonía y Mónica och dramat Las abejas (Bin). Tack för att jag fick vara med i Månadens författare!