Månadens medlem november 2019: Maria Larsson

Hej månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag heter Maria Larsson, är född i Arboga, gick naturvetenskaplig linje på gymnasiet i Köping och utbildade mig sedan till agronom. Skrev gjorde jag under tiden och det första jag fick publicerat var faktiskt två dikter, en i Ungdomsnytt när jag gick i sjätte klass och en i Kvällsstunden året därpå. Senare har det mest blivit journalistik och sakprosa.

Vad utmärker dina böcker
Jag skriver sakprosa och strävar efter att förstå sammanhangen, hur olika aspekter av ämnet jag skriver om hänger ihop och fungerar. Det kan vara hur migrationen påverkar jordbruksutvecklingen i Catame på ett negativt sätt. Förr blev ungdomarna gästarbetare utomlands under några år varpå de återvände och investerade det de tjänat i jordbruket. Nu tenderar de att stanna borta länge (kanske alltid) och skicka hem pengar till barn och åldringar, som blir beroende av dessa pengar och inte orkar förbättra jordbruket. 

När kom din senaste bok och vad kan du berätta om den
2007 kom Tjugo år i Lourenços morança, som handlar om byn Catame i Guinea-Bissau. Morança betyder gård på kreol och boken bygger på tre resor tillsammans med fotografen Ann Eriksson. 1984 stannade vi en månad i byn för att återvända en vecka 1994 och 2004. Jag var från början mest intresserad av jordbruksutvecklingen men mycket annat utvecklades under de 20 åren utom just jordbruket.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse?
Det är nog Tjugo år i Lourenços morança, åtminstone på ett personligt plan. Vi följde tre av Lourenços barn som hade flyttat till Bissau, Dakar respektive Paris och vi har fortfarande kontakt med Antonio i Paris. Han har hälsat på oss i Sverige och hela min familj har hälsat på honom i Paris. Han är länken mellan oss och familjen i Catame och han har tagit med böcker till dem.

Vad skriver du på just nu?
Nu skriver jag på en bok om världens livsmedelsförsörjning 2050. Det är ett stort och mycket intressant och viktigt ämne. Tycker jag själv, i alla fall.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag är morgonmänniska så jag går upp relativt tidigt, går ut med min golden retrievervalp Ruffa, äter frukost, lyssnar på morgonekot i P1 och läser DN. En period har jag suttit hemma och jobbat, men jag hoppas att jag från och med nu kan gå till min skrivplats i Ateljéföreningen Hospitalet. Då kommer jag att ta en promenad dit med Ruffa och sitta och skriva från 9-tiden till lunch. Efter lunch och en längre hundpromenad kan jag jobba 2–3 timmar till. 

Om växelspelet research och skrivande.
Jag gör en ganska omfattande research innan jag börjar skriva. Då gör jag också en disposition av boken. Men medan jag skriver varvar jag skrivande med ytterligare research och det kan leda till att jag måste ändra på sådant jag betraktar som färdigt. Det kommer nya rön och jag hittar nya infallsvinklar. Det är i huvudsak positivt. Researchen innefattar också reportageresor och intervjuer. De flesta resor har jag redan gjort till denna bok, men några återstår.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
När det gäller nyare reportageböcker är jag imponerad av Anna Roxvalls Att svika ett folk, Västsahara inifrån (som hon har gjort tillsammans med fotografen Johan Persson). Hon har knådat ihop massor av fakta och omvandlat dem till en medryckande, spännande och levande skildring med hennes egna ord. Katrine Marçals Det enda könet är både lärd och rolig. Svetlana Aleksijevitj är, för att ta ett internationellt exempel, bra på att gestalta och koka ihop många människors erfarenheter till en läsvärd berättelse.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?Ryszard Kapuscinskis Ebenholz om hans afrikanska erfarenheter, kanske? Eller Margaret Atwoods Oryx och Crake. Det är visserligen en roman men hon har gjort massor av research om bioteknik och annan forskning och på ett ypperligt sätt gestaltat vad som kan gå snett om politikerna abdikerar och forskningssamhället saknar ramar och regler för sin verksamhet.