Månadens medlem, Gudrun Utas, är en samhällsengagerad eldsjäl som just utkommit med en dagbok från fyra krisår fyllda av klinatktivism, pandemi, åldrande – och krig.

Hej Månadens medlem, skulle du vilja presentera dig för oss?
Jag föddes en kall krigsvinter 1942 i Jämtland. Bor nu sedan länge i Uppsala. Jag
har jobbat på studieförbund och som informationssekreterare i Folkkampanjen
mot kärnkraft – kärnvapen samt som politisk sekreterare med miljö-, utbildnings- och kulturfrågor åt Vänsterpartiet i Stockholms kommun och sedan i Riksdagen och har även sysslat med översättning från tyska av såväl fack- som skönlitteratur. Efter pensionen från Riksdagen har jag fokuserat mer på eget skrivande. En roman – Anna-boken – om kvinnors liv under tidsperioden från slutet av 1800-talet och fram till 2000-talet kom ut 2017 på Recito Förlag.

Vad utmärker dina böcker?
Förhoppningsvis utmärker utmärks mina böcker av att jag vill nånting med dem. Till exempel Vi har regn men inte vatten, en liten faktabok om uranbrytning, dess konsekvenser för omgivningen och människorna där.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse för dig?
Mest betydelse för mej själv hade antagligen översättningen av Irmtraud Morgners Amanda – en häxroman (se nedan), sen också Anna-boken, som redde ut en del kvinnohistoria även åt mej själv, och Inte alls rädd, den lilla bok där jag försökte komma tillrätta med barndomens mardrömmar strax efter andra världskriget.

Berätta om din senaste bok?
Den senaste boken kom ut just i dagarna: Tänd våra ljus, dagbok från 4 krisår. Om klimataktivism, pandemi, åldrande och till slut också krig – igen! Ett krig som hotar att breda ut sej, med Nato-anslutning och atombomber i bakgrunden. Jag jobbade en tid med Folkkampanjen mot kärnkraft – kärnvapen och vet en del om vad atomer och radioaktivitet kan ställa till med. Dessutom äger det här kriget rum i det land där min far föddes och växte upp.

Vad skriver du just nu?
Just nu är det sommar och jag försöker hitta en plan för resten av mitt liv, räknar med en rätt begränsad tidsrymd och dito ork. Men jag fortsätter att skriva dagbok och en eller annan insändare/artikel.

Vilka författare inspirerar dig, och varför?
Har förstås inspirerats av många olika författare. Den östtyska författaren Irmtraud Morgner försökte i början av 80-talet visa upp pågående miljöförstöring samt kvinnornas, men även männens, liv under patriarkatets stövel. Andri Snaer Magnason Om tiden och vattnet (se nedan), Henrik Berggrens böcker Landet utanför, om hur människor i Sverige levde under andra världskriget – och så förstås Tove Jansson, som lånat mej titeln Tänd våra ljus.

Finns den någon annan författares bok du gärna skrivit?
Någon annan författares bok jag hade velat skriva!? Jag hade gärna skrivit Magnasons Om tiden och vattnet – om jag varit islänning, haft en farbror i Amerika som forskade på krokodiler och dessutom varit kompis med Dalai Lama. Då hade jag ju också haft tillgång till både isländsk och tibetansk mytologi.

Något du vill tillägga?
Något mer? Ja, det var ju kul att ni ville göra mej till Månadens författare, visserligen inte globalt, men ändå.😊