Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
– Jag heter Monic Arvidson W och är född i en stor familj i Montreal. Mamma var operasångerska och pappa en drömmare från Polen. Mamma flyttade med sju barn tillbaka till Sverige när hon skilde sig från pappa 1965.
Jag minns när jag lärde mig att sätta samman bokstäver till ord, det var magiskt. Jag satte mig i garderoben för att få läsa i fred. Snart började jag skriva och sedan var skrivandet alltid med mig. Jag skrev så småningom noveller för veckotidningar och personaltidningar, jobbade som redaktör, projektledare och frilansande journalist men glömde liksom bort att försöka mer. Tills jag kom i medelåldern.

Du är aktuell med en ny bok, så hur känns det?
– Hemskt trevligt förstås. Och en smula nervöst. Kommer boken att bli väl mottagen, har jag lyckats uppfylla mina egna förväntningar?

Vad utmärker dina böcker?
– Fantasi. Mytiska figurer. Det är underbart att få gå in i hur till exempel en selkie eller en gnom tänker och är. I böckerna finns alltid ett budskap, det kan handla om vikten av empati i samhället eller vår miljö. De två senaste böckerna handlar om en älva som heter Minna. Hon är visserligen ett naturväsen men också en vanlig förortstjej med samma drömmar, problem och behov som vanliga flickor har.

Vilken av dina böcker har störst betydelse?
– För mig personligen är det böckerna om Minna. Utåt sett ger bilderboken Leka med stjärnor mig mest arbete. Boken är ett ”paket” som förutom själva boken även innefattar femton målningar, som jag har målat själv och som jag tar med mig till skolor och förskolor som en ambulerande konstutställning. Konceptet är uppskattat. Det leder oftast till ett tema om böcker och illustrationer som skolan därefter fortsätter med på egen hand.

Varför skriver du fantasy?
– Den frågan har jag ställt mig själv också. När jag skrev den första boken om Minna hade jag till en början ingen aning om att det skulle bli en fantasy. Men Minna tog över befälet och jag upptäckte vilken njutning det var att få använda mig av min förmåga att uppfinna miljöer och historier. Fast jag tycker om att skriva annat också, mer jordnära berättelser.

Vad skriver du på just nu?
– En kapitelbok som vänder sig till barn i åldern 9–12 år. Om jag inte hinner ändra mig kommer den att heta Bufekalos öga. Det är en spännande saga med stänk av magi.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Dagen börjar med qigong. Sedan frukost och en promenad innan jag skriver ett par timmar. Efter lunch brukar det bli ett par timmar till. En dag i veckan avsätter jag för administrativa uppgifter, som marknadsföring. Den tar både mycket tid och energi. Numera försöker jag att vara ledig på kvällar och helger.

Hur hanterar du författandets växelspel mellan research och skrivande?
– Att göra efterforskningar är både roligt och intressant. Jag gör research samtidigt som jag skriver, något annat skulle inte fungera för mig. Under tiden som jag googlar, ringer samtal eller slår upp i böcker, får jag ständigt nya infall och idéer. Ibland kan det vara svårt att sovra, men om inte uppslagen används just då, har jag en späckad anteckningsbok till hands.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
– Det finns egentligen hur många som helst, men för att nämna några: Roald Dahl, för hans underfundiga humor och skicklighet med orden. HC Andersen för hans fantastiska sagor och Charles Dickens för hans underbara romanfigurer och förmåga att kritisera fattigdomen som rådde med inlevelserika och dramatiska berättelser. Stephen King är ruggigt bra. Han sätter läsaren i ett skruvstäd och där sitter man med stora ögon och lever med i orden och handlingen till the bitter end. Stieg Larssons böcker är välskrivna och spännande. Tracy Chevaliers romaner om historiska personer är fängslande. Och Majgull Axelsson har en förmåga att försätta mig i en behaglig trance.

Vad tycker du om fantasyns ställning i Sverige i dag?
– Fantasygenren har vunnit alltmer mark i Sverige i och med Harry Potter. I andra länder har fantasy funnits länge för alla åldrar. Man kan inte vara för vuxen för en bra saga. Fantasirika berättelser med magiska beståndsdelar eller övernaturliga inslag är något som alltid har funnits. Tänk på vår äldre generations berättelser om vittra, tomtar och troll, om älvor och näcken. Skrönor som i alla tider har trollbundit och fascinerat oss. Jag har svårt att tänka mig att svenska folket plötsligt är för ”vuxna” för sagor.
Vi har många skickliga fantasyförfattare i Sverige idag och jag hoppas att de snart syns mer på kultursidorna. Det är underligt att vissa förlag helst inte ger ut den sortens böcker, som om det vore mindre bra litteratur. Riktiga bakåtsträvare skulle jag säga.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
– Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien.