Hej månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag heter Lena Köster, är 68 år, pensionerad journalist från UNT (sista 25 yrkesåren) och nu frilans och författare med fjorton utgivna böcker, medverkan i tiotalet antologier, plus några utgivna tonsättningar.

Vad utmärker dina böcker?
Mitt intresse för konst och musik, för språket och för själva berättandet. Innehållsmässigt såväl som genremässigt spretar de från konstnärsbiografier till romaner och poesi.

När kom din senaste bok och vad kan du berätta om den?
På försommaren kom två böcker samtidigt. ”Svartlöga min kärlek” med Staffan Sandlers Svartlögamåleri och fotografi och min berättelse om Svartlögas historia plus min poesi. Och min översättning av ett urval av irländske poeten Desmond Egans dikter ”how lonely the soul – själens obotliga ensamhet”.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse?
Kanske den första diktsamlingen ”natt” från 1970, som är pinsamt högtravande och dålig, men fick mig att våga skicka texter till förlag. Eller romanen ”Men varifrån kommer musiken?”, som många läsare hör av sig om och vill ha en fortsättning på. Eller ”how lonely the soul” som fått in mig på poesiöversättarbanan.

Vad skriver du på just nu?
Alltid poesi. En färdig roman ligger för läsning hos förlag. Och min man och jag ska försöka skriva en bok tillsammans i höst.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Har numera inga sådana. Sovmorgon är grunden. Sen skriver eller läser eller målar eller spelar jag, gör kanske ett musikstycke.. Går i skogen. Umgås med barnbarn och vänner. Gosar med maken och katten.

Om växelspelet research och skrivande
Internet, telefonsamtal underhand som skrivandet pågår. Ibland en mer sammanhängande forskningsperiod före skrivandet.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Många. Tove Janson för hennes ganska lakoniska sätt att skriva trots flödande fantasi. Philip Delorme för det kortfattade. Tomas Tranströmer och Werner Aspenström och för den delen Harry Martinson för det tydliga och filosofiska i deras poesi. Ann Jäderlunds tidiga dikter för det obegripliga. Selma Lagerlöf för berättandet. Bodil Malmsten, Barbro Lindgren, Kerstin Ekman…Osv osv.

Finns det någon annan författares bok som du gärna hade skrivit?
O ja. Många. Till exempel Mia Öströms ”Den du söker finns inte här” om Florence Nightingale. Inkännande, stringent, medryckande. Torgny Lindgrens ”Pölsan”