Hej månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag är psykolog och psykoterapeut och specialist i klinisk psykologi. Jag har varit verksam med forskning, undervisning och klinisk verksamhet i drygt 40 år, både på Karolinska sjukhuset/institutet i Stockholm och Akademiska sjukhuset i Uppsala. Under många år har mitt arbete fokuserats på suicidala, självskadande patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning.

Vad utmärker dina böcker?
Mina böcker har två inriktningar. I den ena skriver jag fackböcker för professionen om psykologisk forskning och hur man skapar fungerande behandlingsmetoder i psykiatrin och psykoterapin utifrån den. De böckerna är också kursböcker på universitetens psykologutbildningar. Den andra inriktningen är de populärvetenskapliga böckerna i vilka jag försöker sprida psykologisk och existentiell kunskap till allmänheten. Jag försöker skriva enkelt om svåra och komplicerade saker.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse?
Jag måste nämna två. Min bok KBT i Utveckling. En grundbok i KBT var mycket av en arbetsvinst för mig och den har använts flitigt i olika typer av vårdutbildningar. Den andra boken är populärvetenskaplig: Att leva ett liv, inte vinna ett krig. Om acceptans. Den blev till min förvåning och stora glädje en riktig storsäljare och är det fortfarande efter 15 år.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Jag är ju inte heltidsförfattare så mitt skrivande, alltsedan min första bok 1999, har skett på fritiden dvs helger, kvällar och semestrar. Jag gillar att ha tyst omkring mig och sitta ostört i min skrivarhörna hemma. Men jag har också skrivit på olika bullriga platser utomlands, exempelvis i Italien flera gånger och vid ett tillfälle i Etiopien. De gångerna har jag samskrivit med en annan författare. Jag har rätt lång ställtid och går runt med lite meningslöst pyssel innan jag till sist landar vid datorn. Väl där kan jag arbeta koncentrerat i många timmar. Min senaste bok Dansa mjukt. Om mening, mod och möjligheter kom ut i juli i år och den blev till samtidigt som jag flyttade. Det var rätt pustigt. Vårens krav på karantänliv frigjorde en del tid från andra arbetsuppdrag, vilket underlättade.

Om växelspelet research och skrivande
Researchen har jag lite på köpet. Jag skriver om det jag arbetar med och utifrån egen erfarenhet, möten med studenter och patienter. Mitt arbete kräver också att jag är kontinuerligt uppdaterad om forskning och behandling. Så det vetenskapliga underlaget har jag. Jag intresserar mig numera en hel del för hur existentiell filosofi kan integreras i psykoterapi, något jag vill belysa i mina böcker. Jag läser också mycket skönlitteratur och tror att mitt sätt att skriva påverkas mycket av det. 

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Först vill jag nämna mina stora inspiratörer genom livet ﹣Astrid Lindgren och Tove Jansson. De har påverkat min människosyn och mitt förhållningssätt till livet. Jag kände mig sedd som barn när jag läste dem och jag vet att mina egna barn och barnbarn också gör det. De lyfte fram vikten av att bemöta barn och deras inre värld med respekt. De skrev om viktiga saker.
Andra författare som jag beundrar (och kanske även inspireras av) är Hillary Mantel och Kjell Westö. Två väldigt olika författare som skriver om olika saker. Talar vi om deckare så finns det ingen som kan konkurrera med John Le Carré. Just nu läser jag mig igenom Anders Paulruds böcker, en journalist och författare som kunde skriva oerhört vackert om livets tyngd och lätthet och om vår mänskliga bräcklighet. Dessa skickliga författare hjälper oss genom sitt skrivande att förstå, både vår historia och nuet och människans strävan att orientera sig, hitta mening i en svårbegriplig och ibland kaotisk värld. Jag är också fixerad vid deras vackra språk, inte bara deras berättande. Vackert språk är vacker musik för mig.

Finns det någon annan författares bok, som du gärna hade skrivit?
Jag skulle ha varit mycket stolt och nöjd om jag exempelvis hade författat Hillary Mantels Cromwelltrilogi eller Vilhelm Mobergs utvandrarepos.

Vad skriver du på just nu?
Jag har just avslutat en bok som gavs ut i juli i år: Dansa mjukt med tillvaron. Om mening, mod och möjligheter. Där resonerar jag i essäform om vad psykisk och existentiell hälsa är. Så nu väntar en höst med i huvudsak digital lansering. Men jag ska också försöka samla min koncentration på ett litet vilande projekt tillsammans med några av mina barnbarn som bor i New York. Vi skriver på en barn- och ungdomsdeckare som utspelar sig på Gotland där vi har sommarhus

Vad tycker du om fackbokens ställning i Sverige i dag?
Jag har kanske inte överblicken, men har en känsla av att den är stark. Mitt förlag Natur och Kultur är ett förlag som har en stor procentandel fackboksutgivning. Jag är nog färgad av det.