Hej Månadens medlem, skulle du kunna presentera dig för oss?
Jag föddes på gården Framnäs, en mil utanför Arvidsjaur. Bodde med farföräldrar, föräldrar, syskon, pappas nio syskon, en kusin, en barnpiga, en finsk pojke, som vi tog hand om under kriget samt skogshuggare, som arbetade i hemskogen. Till gården hörde stora jordbruksägor och en ladugård med kor, hästar, får och höns. Idag ligger Arvidsjaurs flygplats på min farfars mark, alldeles intill gården, där många av mina släktingar finns kvar än idag.
När jag var fem år flyttade min familj hem till mammas by, Rättsel, Arvidsjaur socken. Vi bodde hos mormor och morfar, samt min morbror och hans familj – återigen en storfamilj. Mormor var byns lärare och hon hade avkrävt från morfar, när han friade, att han skulle sköta hushållet, medan hon rättade prov och förberedde lektioner och han höll sitt löfte till henne.
Pappa började bygga vårt eget hus med hjälp av inhyrda byggare från trakten. Han var skogsarbetare och jordbrukare, mamma utbildad sömmerska. Hon skötte den nybyggda gården och ladugården samt barnen, medan pappa var ute i skogsarbete hela veckorna.
Jag flyttade hemifrån när jag var tretton år för att börja i realskolan i Arvidsjaur. Där bodde jag inackorderad i en skräddarfamilj tillsammans med andra elever i realskolan, en rolig tid.
Mina föräldrar hade planerat, att jag skulle gå i småskoleseminarium som mormor, men jag ville fortsätta i gymnasiet i Piteå. Efter studenten kom jag till Uppsala, där jag bl. a. studerade litteraturhistoria, nordiska språk, tyska, pedagogik, konsthistoria, geografi och religion. Efter lärarhögskolan undervisade jag några år på högstadiet. Därefter fick jag erbjudande om ett arbete som litteraturpedagog på Svenska barnboksinstitutet (SBI) i Stockholm. Jag ledde bl.a. läsfrämjande arbete genom ”Läs 2000!” i samarbete med Lennart Hellsing och Läsrörelsens Elisabeth Resslegård. Vi åkte runt till medlemskommuner och föreläste för lärare och biblio-tekarier. På SBI tog jag emot barnboksförfattare och andra i branschen, från hela världen.
När jag slutade på SBI anordnade vi i föreningen ”The Society of Children´s Book Writers and Illustrators” i Sverige en nordisk barnbokskonferens i Karlstad. Mitt engagemang för SCBWI ledde till ett deltagande i deras internationella konferenser, samt besök av barnboksförfattare från hela världen. Därefter hjälpte jag till med att anordna kurser för barnboksförfattare i Norden på Biskops Arnö sommartid. Några från den gruppen bildade sedan det nordiska bokförlaget Fimafeng med utgivning av barnböcker på nio språk i Norden, samt tyska. Förlaget hade sitt säte hos Birgitta Östlund i Lövstabruk men det är nu nedlagt.

Du är aktuell med ny bok, så hur känns det?
Det är inte så stort. Jag har fått med en liten novell i en samling för barn 8-12 år, Gillar, på Whip media. Men nya böcker är på gång.

Vad utmärker dina böcker?
Jag har skrivit i många genrer, dock inte poesi. Efter novellkurser på Medlefors folkhögskola har det blivit en del noveller. Där gick jag även en kurs i att skriva reportage och en kurs i romanskrivande.
Mina första böcker, Uppdrag svenska, ett läromedel i svenska för åk 7, 8 och 9 på Almquist & Wiksell, skrev jag under fem år (90-tal) tillsammans med tre andra författare. Det följdes av ytterligare två böcker på samma förlag. 2003-05 blev jag redaktör för två böcker på BTJ förlag, Läslust och lättläst samt Läslust och läslist. Idéer för högstadiet och gymnasieskolan.
Jag fick sedan i uppdrag att skriva ett bygdespel till ett jubileum i Manjärv, Norrbotten 2008. Kampen om skogen spelades av gymnasieungdomar, samt två skådespelare från Stockholm och Göteborg under ledning av teaterregissören Tommy Berg från Älvsbyn.
Nästa arbete blev Helena och Charlotta Hedströms och mitt samarbetsprojekt Jag vill leka! Jag vill leka!!, en bok för vuxna, som vill stimulera barns lekande, 2013. Samtidigt utkom
Rasmus leker med elden i Norge och i Sverige. Det är en lättläst bok för ungdomar, som jag skrivit ihop med norrmannen Jan Ove Ulstein.

Vilken av dina böcker har haft störst betydelse?
Ekonomiskt har mina läroböcker haft störst betydelse, då de utgavs i en stor upplaga under några år. För mig själv betyder ändå berättandet och den skönlitterära texten mest. Noveller och kortare berättande texter har publicerats på olika håll, bl.a. i antologier. Ett reportage från Tailand om pärlfiske har utkommit i mindre offentligt sammanhang.

Vad skriver du på just nu?
Jag håller på med fyra olika arbeten och det fungerar bra, eftersom jag samarbetar med olika personer, som inte alltid har så gott om tid. Jag däremot ägnar mig åt författande på heltid.
Helena Hedström och jag skriver på en uppföljare till ”lekboken”, en bok om konsthantverk
och pyssel inför jul och andra högtider.
Tillsammans med en kvinna i Stockholm skriver jag en bok om barnboksförfattaren och
illustratören Hans Rey.
Jag bearbetar samtidigt ett äldre manus om en tre månaders resa till Madagaskar.
Nu håller jag dessutom på att redigera allt skrivet materiel om min uppväxt i Norrbotten.

Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
Efter frukost sätter jag igång att läsa igenom det jag skrivit dagen innan, gör rättelser och tillägg. Jag arbetar till en timme innan lunch och går då på en promenad, gör en cykeltur eller besöker gymmet. Sedan arbetar jag mellan lunch och middag. Efter min tid som lärare har jag blivit mycket disciplinerad och hinner därför mycket.

Om växelspelet research och skrivande
Under resor skriver jag dagbok och antecknar vad jag vill läsa för att lära mig mer. När jag kommit hem letar jag på bibliotek, i bokhandlar och på Internet och läser och antecknar en hel del. Ganska snart börjar jag skriva, medan allt känns aktuellt.
Vad gäller skönlitteratur, så skriver jag hela tiden på, men går också tillbaka till dagböcker, foton, brev och annat användbart material, som infogas i berättelsen.

Vilka författare inspirerar dig och varför?
Alltid norrländska författare, för jag känner igen mig i människorna, landskapet, språket. Jag är med i Norrländska författarsällskapet och prenumererar på tidskriften Provins. Jag läser Sara Lidman, Torgny Lindgren, Per Olov Enqvist, Eyvind Johnson, Mikael Niemi, Stig Larsson, Bodil Malmsten, Stina Stoor, Inghilda Tapio, Paulis Utsi…. Men naturligtvis läser jag också annat. Mina barn sticker åt mig författare, som jag aldrig hört talas om.

Finns det någon annan författares bok, som du gärna hade skrivit?
Nej. Jag är nöjd om jag får mina egna böcker skrivna. Det finns allt för litet tid till det och jag har så mycket som väntar på att nedtecknas.

Något annat vi borde fråga om?
Varför så sen debut? Under småbarnsåren var barnen, vårt nystartade dagis samt de teatergrupper jag ledde viktigast. När de åren var över greps jag av en sådan reslust och skrev då mest resedagböcker (ej utgivna). Läroböcker och andra beställningsverk tog tid. Men nu har jag sagt nej till ännu en bok för Bibliotekstjänst, för nu är det andra texter som gäller.